Tiomilarepet (2015-04-22)

Inser att det låter som en dålig ursäkt, men jag kom inte ihåg att sätta igång klockan förrän efter den eon av tid jag försökte finna den tredje kontrollen. Synd, för jag hade verkligen velat se hur det hela gick till. Trots den bedrövliga insatsen där och då blev det en riktigt rejäl genomkörare eftersom jag fick förmånen att försöka hänga med i Henriks tempo. Funkade några kontroller, vilket faktisk var mer än väntat. Toppat med den löpintensiva avslutningen är kroppen rätt mör nu efteråt.
1. Tätt mellan de startande. Jag tog ett par placeringar på väg till bron (märklig riktning på markeringen?). Tyckte att jag höll ett hyfsat tempo och orienterade rätt på ettan. Hade dessutom hjälp av en gubbe före.
2. På linjen i början, sedan stig. Gick upp en kurva för högt på kontrollhöjden vilket kostade några sekunder.
3. Så var det dags för cirkusen. Tänkte ta högra stigen trots den längre avslutningen från säkert stigkors. Sprang ner till stigen på linjen, sedan hände något märkligt. Uppfattade väldigt tydligt att stigen drog mig vänster. Var tämligen säker på att jag hamnat på fel stig; bytte därför plan och var rätt nöjd med det. Kompassen stämde. Skulle nog vilja återvända och tita på stigarna och försöka begripa vad som hände. Kopplade uppenbarligen bort hjärnan i alla fall för dt tog en sisådär sjuhundra (!) meter innan jag insåg att jag faktiskt var på den högra stigen. Det måste väl ändå vara något slags rekord i dumhet. Till saken hör att vi snackar om hemmaskog här. En dumhet resultera ofta i ytterligare en och det var precis vad som hände. Utan att ha koll på exakt position vek jag i panik vänster in i kontrollområdet. En stund senare dök brorsan upp när jag fullkomligt förvirrad stod och klia mig i huvudet. Fegt hakade jag på honom, men när det kändes som att han sprang alldeles för långt stannade jag upp och vände (vilket lär ha kostat honom en sisådär tre minuter). Själv irrade jag likt Heathcliff på heden mycket längre än så. Till slut sprang jag ner till stig för att börja om, men lyckade ändp inte pricka. Jag hittade stenar och försökte förstå höjdkurvorna, men utan resultat. Då dök Sjögren upp som en räddande ängel. Han prickade inte första försöket, men väl andra.
4. När jag började tänka på att det skulle bli en intressant efteranalys kom jag på att jag glömt klockan och tryckte igång satellitsökningen. Bestämde mig för att försöka hänga på Henriks tempo en liten stund i alla fall. Gick inget vidare, men när jag kom in i ringen såg jag honom stämpla.
5. En genare utgång förde mig nästan ikapp. Henrik lite mer tveksam här och vi stämplade tillsammans.
6. Hängde på någorlunda i brötet. Sedan gick Henrik lite för lång till höger uppför kullen. Det drev mig något höger också, men jag stämplade precis före.
7. Efter igen trots några steg mindre.
8. Sneddade mera och kom först ut på vägen. Den andra sneddningen inte lika lyckad och jag var efter. Tempoväxling på väg saknar jag helt och kunde därför inte hänga med. Men uppe på höjden skymtade jag plötsligt två Haningejackor, brorsan inhämtad. Stämplade en stund efter Henrik, men före Fredrik.
9. Valde at undvika det gröna, men tröttheten av den överfart jag hållit sedan trean påverkade kartläsningen. På väg rätt, men sedan sprang jag efter Henrik som såg målmedveten ut. Inte bra, han hade redan stämplat. Hade inte koll på riktningarna hör och tyckte felaktigt att Henrik sprungit konstigt ut från kontrollen. Det var det sista jag såg av honom.Fredrik och jag stämplade samtidigt.
10. Inte bästa utgången. Fredrik var bättre först, men korsade märkligt min väg strax innan stigen. Det var det sista jag såg av honom. Inget fel på resten. Hyfsat tempo för mig trots tröttheten, men långt från Sjögrenfart.
11. Rätt nöjd fram till ringen. En D21:a sprang andra halvan på linjen, det var långsammare. Dålig kontrolltagning.
12. Dålig utgång. D21:an bättre och framför hela vägen. Men jag avslutade bättre och var ikapp vid kontrollen.
13. Tappade meter för meter på D21:an, men hon bommade i ringen.
14. Inte mycket krut kvar nu, kändes skönt att se kontrollen på långt håll.
15. Tog någon sekund att inse att vi inte hade samma mål som stafetten.
16. Ingen kraft kvar alls.