Lidingö medel (2015-04-06)

En riktig löparbana idag. Efter dryga tre veckor utan riktig träning så blev det lite spännande att se hur kroppen skulle ställa sig till det. Trots gedigen uppvärmning längs fel snitsel till tågstationen och tillbaka blev jag inledningsvis väldigt trött i början till dess jag kom in i någon slags andning. Måste nog googla på det och se om det finns någon att göra åt.
1) Märker att det kanske inte är så svårorienterat idag men undrar om kroppen verkligen är med på det här?
2) Förvirras av den snitslade rödgula ”stigen” mellan det gröna och höjden. Jag tyckte mig se en liten vit korridor där på kartan men…nä. Det lossnar i alla fall i kroppen.
3) När de runda kontrollsiffrorna börjar dominera blir avsaknaden av meridianer besvärande och på trean går jag förbi till vänster. Till höger uppfattar jag ett kärr som jag kopplar ihop med surdraget så jag blir lite konfunderad när jag skall springa över kärret snett bakåt för att stämpla vid den bleka skärmen. Fick inte ihop det riktigt där. (40 sekunders tapp)
4) Krokar lite på denna men gör det enkelt för mig här vid köksbordet och tillskriver det meridianerna. En rätt inställd kompass hade tagit mig rätt på. En typisk kompasskontroll, eller fanns det något att läsa på i sidled? (10 sekunders tapp, knappast mer, värre då med medtävlaren som försökte kolla var jag hade tummen på kartan. Märkliga män i skogen, vi är väl där för att orientera?)
5) Bra
6) Bra
7) Bra
8) Bra, nu börjar det här gå som på räls men det är naturligtvis ingen slump. Den onde orienteringsguden Sintram tar till världens enklaste knep för att lura mig. Invaggar i säkerhet och hjärnan blir lätt understimulerad och börjar fundera på annat.
9) Jag märker att tankarna börjar vandra och tillrättavisar huvudet men Sintram kontrar med att låta Oskar springa förbi, längs kraftledningen norrut, nästan vinkelrätt mot min färdväg och hjärnan går från understimulerad till överlastad på ett kick. Är Oskar skadad, har han tagit fel kart, har jag tagit fel karta, kan en medeldistans vara gafflad och liknande virvlar runt i hjärnbarken och när jag betvingat det så har jag redan missat de tre stora stenar som borde hållit mig rätt i sida. Förnämlig koll på längden har jag i alla fall men luras springa fram till en kontroll som ligger i min löpriktning och ser till min förvåning att där står 45 istället för 32. Bomhanteringen är jag inte stolt över men glad att få öva. Springer upp på en topp för översikt men det ger inga distingta ledtrådar utan jag förfaller till att chansa åt ett håll där jag ser två löpare. Patetiskt. (2 minuter och 30 sekunder i sjön och mest irriterande idag. )
10) Lite tvek när jag skall gå av stigen och mindre stabil kontrolltagning. Trötthet börjar åter infinna sig.
11) OK
12) OK
13) OK
14) Nja, det dök upp en mening ”ta den uppfrån” i huvudet. Osäkert varför men helt säkert fel just i det här fallet. Onödig klättertur. (Borde kunna kapa ca 20 sekunder på den här med lätthet)
15) OK
16) OK
17) OK
18) OK , man kan väl säga att de sista fyra kontrollerna mest var till för löparna, men det blir spännande att kolla på sträcktiderna hur man står sig i den disciplinen.

Så totalt 3:40 i orienteringsmissar vilket ju är lite mycket på en så enkel bana men å andra sidan var där ganska många kontroller. Och jag startade sent så det fanns inte så mycket drag att tala om även om vi var ett gäng som hängde ihop sista tre. Kanske också att kroppen kan växla upp lite innan gräset kommer igång.