Mila by Night - Final (2015-03-11)

Godkänd! Yabbadabbaddooohhh! Fast det var precis på håret två gånger om! Kanske inte precis något höjdarlopp. Tyckte att jag kutade på, men det gick nog inte jättefort. Hade i alla fall inte ork för mer. Kanske var tisdagsträningens fartlek på asfalt (träningsvärk i vristerna som ett brev på posten) inte bästa uppladdningen, men jag vet inte om jag kan skylla något på den. Dessutom måste man ju komma igång att träna någon gång.
1. Drog i väg hyfsat tidigt i jaktstarten i en halvstor grupp, 24 sekunder efter brorsan. Bestämde mig kvickt för att gå höger om det förbjudna området. Men alla lampor före valde vänster, så jag fick anpassa mig. Man tjänar alltför mycket på att hänga lampor. Fast det blev inte så bra på grund av trasslig väg. Ganska snart fick jag dock kontakt med Fredrik och så småningom arbetade jag mig ikapp och förbi. Nöjd med min avslutning. Det fanns definitivt mer förvirrade löpare.
2. Hängde på, inga problem, fast skogen trassligare än man kan ana av kartan.
3. Godkänt.
4. Inte bra, en blick på kartan och direkt insikt att det vore rätt att hålla sig norr om det gröna. Vet inte vad det var för fel på linjen, men jag drog ut på stigen med avsikt att vika vänster. Blev förvirrad av bron och hamnade söder om det gröna. Noterbart att jag här (redan på fjärde kontrollen) var ensam i skogen! I alla fall ingen framför mig vid kontrollen.
5. Ut på stigen några steg för långt åt norr. Fattade fort och fixade resten bra. En gubbe före vid kontrollen. Visade sig vara brorsan som hade andra gaffeln.
6. Jobbade mig ikapp upp på stigen. Vi sprang väl mer eller mindre jämsides tills vi båda plötsligt tvärstannade vid en upplevd T-korsning. Ytterst förvirrande eftersom det inte finns någon sådan i området. Vi fastställde våra hypoteser samtidigt, men drog åt varsitt håll. Mitt vänstervägval var lite snabbare (och säkrare påstår jag).
7. Hyfsat, men med lite tvek. Ingen före, men ett gäng efter.
8. Jagad följde jag fel höjdkurva. Inte bra. Enda roliga var att jag drog med mig några i fallet. Lugnade ner och insåg vart jag skulle, men det kostade väl uppåt en halvminut.
9. Kändes rätt att dra ut på stigen. Funderade om Fredrik var före eller efter när jag stämplade, bommen på åttan kontra något kortare gaffel…
10. Direkt efter stämpling behövde jag inte undra längre. Haningejackan trasslade en bit framöver. Den fastnade dock i det gröna och jag var före ut på storstigen. Jag genade bättre än lampraden före upp i skogsbacken, men Fredrik ångade starkt förbi. Uppenbarligen inget löpmässig försprång för mig denna kväll. Jag tog dock en något genare väg till kontrollen, men fick ändå sträcka ut för att stämpla före.
11. Misslyckad kompass. Två lampor före för långt åt vänster. Trots att jag visste att de var ute och cyklade lät jag mig påverkas. Den samlade förvirringen rätt stor i skogen. Jag läste in mig hyfsat och kunde springa upp och stämpla. Före Fredrik som visserligen inte sprungit lika snett, men ändå också blivit meddragen åt vänster.
12. Lite stressad. Två lampor en bit före, en mindre hord bakom kändes det som. Jag lät mig återigen påverkas. Började oroligt vrida på huvudet redan halvvägs. Fortsatte tveksamt och när jag sida vid sida med Fredrik äntligen kom fram till det som måste vara rätt plats svor jag högt eftersom kontrollen saknades. Men den hängde där, bara dold av det gjutna värnets vägg.
13. Följde Fredrik. Tröttheten sög tag och det blev promenad upp till kontrollen (inte ensam om det). Tappade ett antal sekunder på Fredrik.
14. Följde med strömmen.
15. Stämplade inte först, men var först iväg. Planen var kompass till att börja med till hörnet på fältet. Trasslig skog gjorde dock att jag gled höger. Jag blev väldigt förvånad när jag kom ut i ett isbeklätt kärr. Hade inte sett det på kartan. Isen bar fläckvis, vilket gjorde det hela lite spännande. Rejält kallt om fötterna blev det - klart uppfriskande! Av glädjeropen bakom lät det som att jag drog med ett hyfsat gäng på detta äventyr. Resten av sträckan helt ok.
16. Satte iväg ganska fort och följde några lampa en bit före. När vi hoppade ner en höjdkurva kände jag att vi var för långt åt höger, men gänget ville än mer höger och jag klarade inte att släppa iväg dem. Stämplade med resten av gubbarna vid branten (efter både Fredrik och Grafström). Fortsatte lätt bedrövad av att ha tappat initiativet. Då dök ordet ”branten” upp i min hjärna. Det var första gången denna kväll! Tydlig olustkänsla, något som inte stämde! Bestämde mig för att kolla kodsiffran. Jag slätade ut kartan och hittade 45 i definitionen. Jaha, då så, var första tanken. På vippen att jag drog iväg efter det flyende gänget. Men benen ville inte riktigt. Jag stod still i flera sekunder innan jag insåg att jag måste ha något att jämföra siffran med. Tillbaka till kontrollen där jag kunde konstatera det jag redan insett: 45 och 56 är inte samma! Bara att läsa in branten och springa och plocka 45:an.
17. Helt avhängd! Tämligen besviken att missa den avslutande tempohöjningen i kamp man mot man med Fredrik och Magnus. Detta på en svårförutsägbar och för mig något obegriplig fulgaffling i sent skede av finalloppet. Typiskt att just jag skulle ha fel fulgaffel tänkte jag och kände mig som vanligt orättvist behandlad. Först i mål insåg jag att det faktiskt inte var så utan att ett helt gäng löparen stämplat fel. Stackars satar!
Lite uppgiven hittade jag ett par ny gubbar att tampas med och var först vid kontrollen.
18. Klarade sträckan hyfsat
19. Påbörjade långspurten. Erkänner – jag avfärdade sista kontrollen som trivial, slog en lam blick på kompassen och tog sikte på en lampa rätt långt före. Att man aldrig lär sig! Jag kom ikapp när min medtävlare stannat för att läsa. Inget bra tecken. Tror att jag var först att inse att vi var långt höger. Jag vred upp och efter ett tag såg jag marschallerna på långt håll. Tävlingshornen växte ut! Jag satte upp farten rejält, men kände att någon försökte hänga på. Då, precis i kanten på målfältet spelade jag tämligen självsäkert ut spader ess - mitt sista kort! Accelerationen sög till i magen! Sinnena skärptes! Jag flög som vinden… tills jag tappade hakan när min medtävlare visade sig ha sparat trumfknekten. Ledigt flöt han förbi i dubbla hastigheten. Jag fick kapitulera innan vi styrt in mellan marschallerna. Då hojtade målpersonalen något som jag inte uppfattade. Min överman vände på klacken och började lomma tillbaka. Tur för mig som inte är så snabbtänkt. Det var på vippen att jag hann målstämpla innan jag förstod situationen. Sista kontrollen låg uppe i kanten och målfolket hade (kanske inte helt renlärigt) upplyst oss om att vi inte hade stämplat där. I betydligt mer behärskad fart tuffade även jag tillbaka.
20. Andra gången fick jag revansch i spurten (nåja), men totalt sett tappade jag en hel handfull placeringar på min usla behandling av sista kontrollen - bara för att jag avfärdade den som trivial.