Stafett DM (2014-09-14)

Ingen toppeninsats precis. Som vanligt en del riktningsproblem och alltför tveksamt beteende i ringarna. Kroppen heller inte hundra. Men fantastiskt starka insatser av lagkamaraterna gav mig med råge det nödvändiga försprånget för att hålla undan i den interna Haningekampen.
1. Planen var att gå via toppen innan ringen för säker kontrolltagning. Lyckades förvisso ta mig dit, men lyckades ännu bättre med konststycken att bli orolig och osäker. Resulterade i en utflykt som kostade mer än en minut, kanske en och en halv.
2. Planen var att för en gångs skull nyttja beståndsgränsen i slutet på det gröna. Gick alltså medvetet till höger, först för att få lite kortare grönt och sedan för att förlänga kontrollen med beståndsgränsen i slutet av det gröna. Vet inte om jag var ouppmärksam, men jag lyckades i alla fall inte identifiera gränsen utan tyckte mer att det var en gradvis övergång. Kom för långt och fick ta mig bakåt. Minst en halv minut.
3. Obegripligt dålig riktning! En halv minut till. Dags att skärpa till några snäpp.
4. Siktade på höjden innan ringen. Funkade bra!
5. Rundade för att spara höjd. Bra!
6. Valde att avvika från linjen för att säkra med det öppna och vägkorset. Inte rätt, fanns absolut tillräckligt mycket på linjen. Dessutom var min tänkta väg vattenfylld så jag gjorde en tveksam omväg.
7. Helt ok.
8. Medvetet att gå via det gula och lilla höjden. Enda smolket i bägaren var att jag stannade vid första stenen och kollade kodsiffran där. Varför då? Helt hundra på att det inte var min.
9. Tänkte först linjen, men tänkte om att det skulle bli lättare att komma ovanifrån i vit skog. Tyckte dock inte att den var vit… Jättesten som inte syntes förrän man var framme. Något av bingo.
10. Undrar om det hade varit bättre att ta vänstervägval, kraftledning-väg? Hade ingen tanke på det. Ville minimera grönt och hoppades på den grönsträckade fickan. Kändes inte mer löpbart där dock så det blev inte så bra.
11. Typiskt exempel på obeslutsamhet. På väg rätt, så ser jag något i ögonvrån som jag tolkar som den lilla näsan och när det inte visar sig vara rätt är historien dit redan ur medvetandet. Upp till stenen på nästa näsa och sedan missar jag riktningen på vägen tillbaka. Riktigt dålig bomhantering. Värsta chansen att minimera skadan. Nu blev det hela tre och en halv minut! Nedrans!
12. Varför sprang jag inte vägen? Men vann viss fördel för nästa kontroll.
13. Inga problem.
14. Fick hjälp av flera löpare.
15. Fel höjdkurva på slutet. Förmågan att få grepp klart undermålig. Sekunderna tickade utan beslut.
16. Parallellt med annan löpare. Förlorade spurten.
17. Tog tillbaka initiativet.
18. Utgångsriktning?
19. Halvvägs fick jag en skymt av en annan löpare en bit före och arbetade mig närmare.
20. Bara 10 eller 20 meter efter.
21. Satsade hårt på en liten snävare (fast inte särskilt snäv) riktning till vägen. Kom före ut på vägen med fullt utvecklade tävlingshorn. Sträckte ut så mycket som kroppen tillät och trodde att jag skulle bli svårslagen. Förvånad när ingen kontroll dök upp på vägen framför och fick snopet vända tillbaka och göra tummen upp mot min storleende medtävlare. Lite lurigt att ha en kontroll 100 som varken låg i direkt anslutning till upploppet eller den uppfångande vägen. Jag gick på luringen, fast tycker lite ogint att det var lite märkligt. Bara den som lyckats skapa sig en lucka och ligger först just där och då kan ju gå på det.