O-ringen E5 (2014-07-25)

Har aldrig aldrig varit så här nervös inför en tävling. 2.22 min försprång till 2an, därefter drygt 7 min och drygt 11 min till nästa löpare. Jag visste att om jag bara gör ett stabilt lopp så finns det ingen som kan hota mig. Men det hjälpte inte att tänka så.
Började med att bomma 1an med 1 min. Hade tur att hon som gick ut tvåa också bommade den så att hon inte fick kontakt med mig redan där. Blev riktigt stressad efter det och kollade inte vägval till 2an utan sprang bara.
Till 3an var jag slarvig med kompassen, gick upp på fel höjdplatå, men förstod det ganska fort. När jag var på väg ut från kontrollen såg jag Frida som startade efter mig. Försökte att inte stressa upp mig men det var svårt. Vid vätskekontrollen efter 4an vände jag mig om och såg henne ute på hygget. Ville verkligen inte att hon skulle få kontakt med mig. Liten miss i kontrolltagningen vid 5an men orienterade stabilt fram till 8an.
Till 9an bestämde jag mig för att ta runtvägval på stig. Vet inte vilket vägval som var bäst, men jag kände mig för stressad för att hinna kolla vägval vilket egentligen är dumt.
Till kontroll 10 förstod jag att det inte var långt kvar och stressade upp mig ännu en gång. Två småmissar både på kontroll 10 och 11.
Jag var helt säker på att Frida var före mig och hade nästan gett upp. Men på väg till sista kontrollen hörde jag att de sa att de väntade på mig fram till sista kontrollen.
8 månader efter avgipsning av stressfrakturen i foten fick jag springa in på upploppet som segrare av o-ringen. Galen känsla!
Dagens lopp var verkligen inte bra. Jag hade aldrig gått ut först i en jaktstart och aldrig riktigt upplevt den nervositeten. Nerverna spelade mig ett spratt och påverkade orienteringen mycket.
Jag är grymt nöjd med min insats under veckan. Topp-5 på de 4a första etapperna bäddade för det här. Dessutom hade jag lyckats pricka in en perfekt formtopp. Mycket tack vare träningsveckor vid Höga kusten och Vålådalen tillsammans med Henrik som får ta åt sig en stor del av äran. :)