Jubileumsdubbeln medel (2014-05-11)

Insåg redan i efteranalysen i går att jag skulle vara rökt i dag. Fullt medveten om att gårdagens erfarenheter inte alls skulle vara tillämpliga i dagens ”tekniska medeldistans” bestämde jag mig ändå för att prioritera fart. Straffen kom som kedjebrev på posten. Det blev bom på ettan, bom på tvåan, total vilseförvirring till fyran, å så en helt ignorerad femte kontroll innan jag kom in i loppet. Sedan gick det rätt bra bortsett från en helt orättvis bom till 11:an innan jag slog till med en rent dråplig avslutning. Frustrerande att avsluta säsongen på detta vis. Frustrerande att inte ens bli förvånad när de säger ”ej godkänd” vid utläsningen trots att jag i det läget var helt säker på att jag tagit alla kontroller. Frustrerande att känna att utvecklingskurvan inte bara stannat av utan att den dyker som en skadskjuten mås. Jäkla kul sysselsättning det här! På onsdag fortsätter sprintsäsongen. På’t igen!
1. Bestämmer mig för att bösta väg är att vika tvärt höger vid startpunkten. Men fipplar med karta och kompass utan att få till det så att jag missar den chansen. I förlängningen innebär det att jag får trassla mig igenom mörkgrönt. Väl uppe på höjden läser jag kurvbilden fel. Tror att punkthöjden skall ligga i en dalgång. Inser dock misstaget någorlunda fort och kan begränsa bommen till en knapp minut.
2. Drar rätt bra, men självförtroendet sviktar och plötsligt tycker jag inte att skogen stämmer. Bra att vara vaken, men jag har tillräckliga problem med min orientering utan att behöva hitta på extra sådana. En dryg minut kostar den kroken.
3. Skev utgång! Tanken är att gå ut mot branten, men jag missar den. Rättar till och sköter andra halvan av kontrollen rätt bra.
4. Fel, fel, fel! Skulle ha gått på linjen, fanns bra saker att läsa på där. I stället lockas jag att inleda på de lättlöpta gula höjderna och tror sedan att det skall vara enkelt att nyttja höjdkurvorna till höger i ringen för att komma rätt. Men i det gröna är inte terrängen så entydigt platt som jag trodde utifrån kartan. Stannar först vid en tydlig formation som jag inte ens i efterhand kan identifiera på kartan. Gör mitt bästa för att läsa det jag hittar, bland annat ett mindre dike som jag är hyfsat säker går i nord-sydlig riktning. Jag får hlet enkelt inte ihop det. Fem minuters bom och loppet mer eller mindre redan kraschat.
5. När jag skall ta nya tag börjar jag antagligen min kartläsning från femman fast jag just stämplat fyran. Aritmetik är inga lätta grejer…
6. Tänker att det säkraste är att ha visuell kontakt med Hampträsket. Förvånas lite att jag får dra vänster för att få det. Sedan inga problem.
7. Helt ok!
8. Bestämmer mig för att runda höjden som jag får för mig verkar lite trasslig. På kompass till stig, genar lite och viker bra för att i stället använda höjden som ingång. Inte så illa.
9. Helt ok!
10. Bra!
11. Så kommer den orättvisa bommen (som naturligtvis inte är orättvis utan bara slarvig). Syns knappt på GPS:en, för jag springer tillbaka i mitt eget spår. Jag är helt säker på att jag skall ha punkthöjden. Tror till och med att jag kollat definitionen för det var jag ovanligt duktig på idag. Springer så fort jag orkar rakt på, men kontrollen saknas. Ser en skärm nere i sänkan till vänster men avfärdar den som någon annans. Har inte mycket att välja på än att förvirrad fortsätta en bit. När jag vänder dubbelkollar jag definitionen och mysteriet är löst.
12. I ren ilska drar jag både fort och rätt. Belönas med sträckseger i fältet!
13. Bestämmer mig sent för att runda vänster, vilket i efterhand gör utgången till usel. Men avslutningen är klart godkänd. Stämplar precis efter två herrar som kommer från andra hållet.
14. Tänker att det nu är dags för lite gratishjälp, så jag försöker hänga på. Hinner inte ha koll på karta och kompass och när jag ser vägen nedanför fattar jag inte att det är fel väg. Rättvist! Ren hänglöpning skall straffa sig på detta sätt. När jag väl fattar väljer jag att trilla ner på vägen för att ta ny sats mot kontrollen.
15. Jag försöker orka hålla fart mot sista. När jag slår på snitseln som spärrar av TC slår jag en snabb flukt på kartan. Målets tydliga dubbelring fångar min blick och jag drar vänster. Drar alltså åt fel håll! Bedrövligt eller bara fantastiskt! Jag bommar alltså en minut till sista kontrollen. Skall man skratta eller gråta?