Jubileumsdubbeln lång (2014-05-10)

Kräftgången fortsätter! En fullkomligt brutal fokusmiss efter ettan förstörde dagen. Intressant är att jag i nuläget saknar förmåga att bedöma min insats. Hade känslan av att jag efter hjärnsläppet gjorde ett rätt stabilt lopp och att jag hade något högre tempo än tidigare under våren. Men i verkligheten fick jag stryk mest hela tiden av exempelvis Lidström. Misstänker att jag varit överförsiktig in mot kontrollerna, vilket inte var rätt i dag när de satt högt och synligt. Men full förståeligt eftersom min analys av tidigare insatser varit att jag klarat transporten mellan ringarna hyfsat men lagt väldigt mycket tid i ringen på grund av dålig kartkoll. Med dagens insats i ryggen är morgondagens misslyckande redan intecknat. Gissa om jag kommer att irra runt kors och tvärs i ringarna.
Dagens lopp började egentligen innan start. Tror att det var längre än 2.500 meter från TC. Tyckte att jag tillsammans med Fredrik gav mig av i god tid. Vi joggade på i gott tempo, men det räckte inte riktigt. Jag kom en minut för sent och fick hoppa fram ett snäpp direkt i fållan. Inga stora problem kan man tycka, men jag hade behövt pusta ut några minuter innan start.
1. Drar direkt höger vid startpunkten. Bra! Maler på med koll. När jag närmar mig ringen vet jag precis var jag är, men när jag skymtar en kontroll ner till höger så dyker tanken upp att jag lika gärna kan kolla den på vägen. Ähmenvaf! Jag hamnar i lite grönt och plötsligt är den goda koll jag hade uppe på höjden förbytt till orolig tvekan. Går väl hyfsat bra ändå, men jag tror att impulsen kostade en halvminut. Blä!
2. Här kommer det! Årets bottennapp, hoppas i alla fall det, borde vara rätt svårslaget. Bestämmer mig för att runda det gröna med en omfattning höger, höger om den motstående branten. Redan det fel, rätt hade varit att gå rakt på! Sedan börjar jag tänka på min start och hur jag kunde vara sen. Nästa gång jag tittar på kartan mins jag branten höger och hittar branten i ringen höger om kontrollen. I det här läget har jag alltså rört mig ynka 50-60 meter från det att jag stämplade ettan, men får för mig att jag går in i ringen, ytterligare nästan 200 meter bort. Ge mig en elchock! I sju minuter försöker jag förtvivlat pressa in verkligheter i en fullkomligt felaktig kartbild. Imponerande ihärdighet! Smart? Nä! Vet faktiskt inte hur jag plötsligt kommer på var jag är och kan avsluta spektaklet.
3. Ser fältet och ett lämpligt löpstråk. Planen formeras direkt. Hyfsat genomfört fast jag tror att det hade varit bättre att gå ytterligare höger och springa uppepå.
4. Hmmm, som jag minns det var planen att gå på linjen. Konstigt att jag kom rätt till slut.
5. När jag går ut ser jag Joakim Skärlén komma mot fyran, vilket gör att jag automatiskt ökar farten.
6. Tveksam avlsutning. Sista halvan tappade jag helt klart tid. Ängsligt!
7. Nästan enligt plan. Tänkte egentligen gå på nersidan om branten innan ringen för att det kändes säkrare. Men skogen styrde mig upp.
8. Inte så mycket att säga. Lite tveksamheter här och var som kostade tid. Men kanske bättre det än chans och bom.
9. Följer ett traktorspår och vet att jag är något snett till vätskan. Men när jag kommer ut på vägen är den jättelångt borta och jag blir tvungen att välja bort den. Misstänker väldigt starkt att den inte låg rätt, vilket jag tycker är rätt dåligt. Visst måste man väl kunna spika vätskan och även använda den som hållpunkt vid behov? Det gröna ser trassligare ut i verkligheten än på kartan så jag får ändå göra en sidoförflyttning innan jag avslutar fullt godkänt.
10. Springer kontrollen mer på karta än kompass. Funkar!
11. Hade varit bättre att följa åsen på linjen.
12. Vägövergång.
13. Vänster kändes för långt. Tänkte gå höger, men det gick inte så jag fick gå upp. Siktade på ett bra håll nerför mot storkärret, men misslyckade och fick långsamt klättra nerför en brant. Sedan blev planen att runda lite vänster och så småningom ledas av branterna rakt mot kontrollen. Funkade fint bortsett från en påtaglig osäkerhet när jag kom ner i det platta vita.
14. Helt ok, men återigen en alltför försiktig avslutning.
15. Äsch, varför inte bara dra linjen. I skogen kände jag mig nöjd med omfattningen vänster till vägen, men vad jag gjorde sedan kan jag inte svara på. Kompassen kan i alla fall inte ha varit inblandad.
16. Känns enklast och säkrast att snedda ner till fältet och följa det. Tyckte att det kanske kunde vara snabbast också. Det var det inte!