Järla jubileumsdubbel långdistans (2014-05-10)

Rätt att ta läsglasögonen istället för skyddsbrillorna. I alla fall ett försök att hantera startstrulet men misslyckades kanske ändå. Skulle inte brytt mig så mycket om omgivningen. Bara skärmat av. OL är en koncentrationssport.
Har svårt att redogöra vad som händer i inledningen. Kompassen är med och räkningen påslagen. Måste ha tappat 150 steg direkt och iställlet förlitat mig på hur många gånger jag gått ned i en dal. Vet att jag vid något tillfälle tänkte att jaha, nu har jag kommit hit så då räknar jag härifrån. Tror att det är vid första röda och att jag då tänker att jag går uppför branterna 300 meter norr ut. Där sen cirkusen börjar eftersom jag tror att jag är framme. Naturligtvis stämmer ingenting och det tar mig lång stund innan jag börjar tänka på riktigt stora missar. Grundproblemet är i alla fall riktningen ut från startpunkten och det är väldigt svårförklarat. Kombinerat med borttappade 150 dubbelsteg helt förödande. Att jag sen är så säker på mig själv att jag in i det längsta ignorerar en flera meter bred öppen rågång omgiven av grönt och med branter i norr och som jag springer på och undrar varför de inte ritat i rätt riktning. det är bara så….jag. Kontakten med staketet kunde ha räddat mig men jag ignorerade det, dumt nog. Så var det resultatet borta men det gör mig inget utan jag tackar för inläsnings och out of the box övningen och tänker att jag har en möjlighet att nu för en gång skull visa att jag kan anpassa min orienteringsstil till den för dagen givna terrängen. Målet är inget vägen är allt och så iväg igen.
Redan till tvåan är jag ”decisive” i ringen och springer på till kontrollen dyker upp. Till slut något som funkar. Great!
Ny långsträcka med tillhörande frossa. Helt ny taktik nu efter fadäsen på ettan. Börjar med att springa till det största jag ser inom 300 meter, dvs ängen. Fortsätter över ängen till andra hörnet, Check. Tar nytt sikte på största branterna vid höjden med röset, Check osv. Euforisk orientering även om det gnager lite att kontrollen ändå var rackarns lätt, men inga nya minutmissar i alla fall. Skall bli spännande och se hur farten står sig i konkurrensen på den.
Trasslig terräng till fyra men igen en bra och konsekvent ingång.
Krokar till femman eftersom jag har svårt att identifiera sankmarksstråket. Jag springer på häll men har otroligt nog svårt att avgöra om jag är vänster eller höger om det sanka.
Upprepar på sjätte sättet att tänka från trean men nu parat med massor av uppmärksamhet på kompassen som synes. Också värd att kolla farten på.
Ännu en bra ingång till sju.
Sen kommer tröttheten och halvvägs till kraftleningen springer jag upp på en höjd i onödan och inser detta och ger mig tillbaka in i grönt som straff. Märkligt beteende. Gissar att denna står som en bom.
Låter mig luras av den som har ställt ut vätskebordet. Men dricka måste jag, två glas till och med. Felplaceringen håller på att kosta mig kontrollen men jag läser in mig på formen på den topp jag kommit till inte är den jag siktat på till vänster om sträcket utan den till höger om sankmarken. Lite spatsial förmåga finns ändå.
10an river jag av på kompassen som nu fungerar fläckfritt.
Genar bra till övergången men efter vägen dyker Darth Grevious upp med två stavar och irriterar mig högeligen. Först överraskas jag av kärret som är en sjö och tar det åt fel håll sen stupar jag över en stock. Glad att bli av med stavmannen. Oländig vildmarksterräng. Tar det försiktigt eftersom jag märker att jag börjar bli klumpig. Tankar på H50 dyker upp här.
Trasslar mig bort till 13 och är glad både för ingången och att jag inte lyckas springa mitt på några riktigt stora och långa branter utan bara kan hasa ned för de mindre. Resten av banan skall vi kolla fart på.