Aprilköret (2014-04-27)

Det är tungt nu….
Får inte på klockan i starten vilken är fru Nilssons fel som spexar bakom startfållan. Hon är vid fel start. I vilket fall som helst så har jag en fin båge fram till klockan går på som undviker höjdkurvor så gott det går.
Sen gör jag det igen! På väg rakt mot kontrollen börjar jag med mitt vidvinkelugglande och viker plötsligt av mot något intressant. Det var precis det jag inte skulle göra idag. Jag var till och med överens med mig själv om att ta en och annan förbispringning bara för att komma ifrån detta. Den koncentrationen räckte alltså inte ens till första kontrollen. Inläsningsförmågan som vanligt på nivå noll. Identifierar en sten men reflekterar inte över att den identifierade stenen ligger i ett grönområde. Hade jag tagit stenen bredvid så hade det fortfarande varit en kass start men inte en katastrof. Fyra minuter bort direkt och massor av negativa tankar där det skall vara bra tankar.
Tvåan är bra. Trean också även om svagt vänster om linjen varit bättre men jag behöver öva på ”Öppen mark med normal löpbarhet och spridd vegetation så det var OK även till höger.
Jag tror att ”S”:et på fyran hade viss relevans också. Får se på sträcktiderna om det var bra eller dåligt men det gav ett visst mått av säkerhet som behövdes efter ettan.
Femman så är det dags igen. Jag skall fem höjdkurvor upp men letar redan efter halva antalet. Varför inte bra springa förbi? Det värsta som kan hända är att jag hamnar på toppen och krokar.
Sexan är lätt förklarad. Jag är lite upprörd i den här delen av loppet och tänker att jag ialla fall skall ha en bra kontroll, så jag slänger på kompassen och drar så fort jag orkar. Men två tittar på kompassen räcker inte. När jag justerar halvvägs så tar jag inte höjd för vad som hänt sen första titten på kompassen. Så mycket för att titta på kompassen hälften så ofta. Lägger ned det direkt.
Sjuan är tveksam och inte så konstigt eftersom jag precis förstått att jag är en klåpare även på korta sträckor.
Ut från sjuan klättrar jag ÖVER berget. Förmodligen ensam om det i hela fältet. Mycket arbetsamt men jag är i hyfsad form så det är sånt som händer. Värre då när jag skall ta mig över Rio Grande. Ser först nu de markerade övergångarna. Jag hittar istället en mycket lång fallen, och mycket smal, tillika mycket vek och gungande björk. Alltså den är jättelång. Det finns inget att ta i. Bedömer som 80% chans att jag trillar i. Halvvägs höjer jag till 90% men det går vägen och dagens första positiva upplevelse är ett faktum. Det tar mig över nästa berg fast ångrar jag det förra. Och dubbelt så på det tredje berget. Men där får jag lite extra energi av en annan gubbe som springer mig emot och försöker hävda att ”Den måste väl för fan ändå vara här någonstans”. Uppenbarligen är han på fel sida toppen och det ger mig lite ”Jag har i alla fall bättre koll än så”-energi.
På nian tar jag ett parallellkärr innan stenen. Förargerligt men det stod ett mindre fotbollslag i det kärret och det var lite för många färgglada blusar för att ignoreras.
Sen långsträckan. Arbetet fram till sista höjden är jag nöjd med men sen brister det kraftigt. Självklart är det mitt fel. Jag skulle gått in via stora stenen eller branten och sen vidare via det lilla kärret. Men givet att jag är så dåligt som jag är och springer ned till rätt höjdkurva så blir jag väldigt mycket lurad av hur kartan ser ut här. Det är inte så att jag springer fram och tillbaka och kliar mig i huvudet i en ren vit sluttning. Tvärtom springer jag mellan ett antal mycket distingta höjder och sänkor. Dessa finns överhuvudtaget inte på kartan. Den luringen kommer jag alltid att gå på. Har ingen idé om hur jag skall hantera det.
11 är inget att säga om.
12 däremot. Ser chansen att öva mer på ”Öppen mark med normal löpbarhet och spridd vegetation”. Siktar naturligtvis på att springa lite på stigen som går i södra kanten. Men här är kartan rejält gammal. Det finns inget öppet här. Det är det värsta snår man kan tänka sig och jag hittar aldrig stigen. Tänker att man borde ha kevlartröja i sådan här terräng och är mycket glad över mina skyddsglasögon. Till slut ramlar jag ut i det avlysta kärret och blir diskad. Det får vara som det är med det för det går inte fysiskt att komma in i det ”öppna” området igen. Jag läser in mig på stigen och går på kompass upp till tolvan men att jag hittar den är ren flax.