Trekvällars E1 (2013-07-01)

Jag är inte korkad, jag har bara lite otur i huvudet!
1. Vände vänster direkt vid startpunkten för jobbig klättring uppför. Tror att startpunkten var markerad lite för tidigt i terrängen. Detta i samklang med att naturen styrde klättringen något vänster gjorde att jag stötte på ett rejält gunnebostaket. Kändes som att det tog en evighet att runda. Avslutningen helt ok.
2. Såg bara en massa branter som störde utgången. Valde att gå norr om dem. Fel! Snabbast hade varit att rulla ner för branten till grusplanen och haka på vägen västerut. Väl på stigen tyckte jag att jag höll hyfsad fart. Avslutningen inte lysande. Klart tveksam, men jag kom i alla fall rätt.
3. Planen var att gå rakt norrut till stigen och sedan följa den till attacken mot kontrollen. Någonstans slog det slint i huvudet. Jag övergav karta och kompass och körde bara på. Det vanliga feltänket. Jag skall ju bara springa norrut till stigen. Snart hade jag ingen aning om var jag var och förträngde nog också urspringsplanen. Passerade stigen, men riktningen på den fick jag inte ihop. Då slog oturen till och jag ignorerade helt enkelt stigen eftersom den inte passade in i min sinnesstämning. När jag kom fram till hörnet på sjön så såg jag att det fanns två alternativ. Jag identifierade alltså möjligheten till parallellfel! Mycket bra! Men vad jag jag? Jo i rent önsketänkande klämde jag inte utan möda in verkligheten i det minst troliga alternativet, nämligen att jag befann mig i den lilla smala viken i Trehörningens östra kant! Man måste ändå beundra denna kreativitet. Hur skulle jag ha kunnat hamna där när jag sprang norrut från tvåan? Dessutom stämde ju parallellfelet faktiskt rätt dåligt. Det enda positiva är att när jag fortsatte ut på halvön direkt insåg vad jag gjort när jag såg nästa vattenyta. Därifrån jobbig löpning som nog kostade en del i slutskedet av loppet. Detta utöver de fyra minuter utflykten i sig kostade. Till slut stämplade jag rätt spektakulärt i liggande ställning eftersom jag stod på öronen precis framför kontrollen.
4. Örnkoll fram till attacken. Vet inte varför jag krokade, borde haft full koll.
5. Inte heller helt bra i ringen.
6. Bra!
7. Bra!
8. Bra!
9. Bra!
10. Äh, det var inte så jag tänkte passera grönområdet. Tänkte följa stigen till andra hörnet. Men så kändes det larvigt att springa två nittiograderssvängar på stigen så jag vek av och hamnade genast snett. Avslutningen ok.
11. Jobbigt uppför.
12. Ämen vaf! Misslyckades med att ta mig till stigen vid sjön. Rejäl omväg. Inga krafter kvar till löpningen.
13. Ingen kräm annars ok.
14. Lite orolig att jag skulle vara snett genom kärret, men det löste sig.
15. Blev förvirrad när jag kom ut på vägen. Otroligt.