Tiomilarepet (2013-04-24)

Usch! Grymt besviken på min egen insats. Då menar jag inte i första hand resultatet utan själva genomförandet. Borta fokus och borta den goda kartkontakt jag tycker att jag haft de senaste loppen. På natten skall man läsa mer karta, inte mindre! Vet inte om det var så enkelt att ”jag ser ju inte så mycket av skogen, då är det ingen idé att titta på kartan” eller en övertro typ ”jag springer lite så ordnar det sig säkert”. Enda förmildrande omständigheten jag kan komma på är att stora delar av banan vara svårframkomlig. Mycket bröt och mycket vindfällen. Ibland kändes det som att det bara gick att ta tre steg åt rätt håll innan man var tvungen att runda något. Då är det svårt att hålla riktningen på natten. Men huvudproblemet var helt enkelt att jag var dålig. Förhoppningsvis en nyttig läxa (för vilken gång i ordningen).
1. Försökte hålla fart i den inledande uppförsbacken. Tänkte sedan skära hörnet på stigen. Visade sig vara fel. Trassligare terräng än jag förutsåg (såg inte det ljusgröna på kartan). Å sedan var det otroligt bökigt att ta sig ner under kraftledningen. Så bökigt att när jag väl kom ner på stigen så hade jag glömt att jag skulle följa den. I stället drog jag rakt ut i kärret. Larvigt korkat! Väl uppe i ringenslog osäkerheten till och det blev stor tvekan och en klantkrok.
2. Äsch, halvvägs fick jag stanna och peka en ungdom rätt. Tog några sekunder och resulterade i stress så att jag drog upp åt fel håll. Insåg det ganska snart och räddade väl hyfsat.
3. Helt ok faktiskt.
4. Inte bra. Insåg att det inte fanns så mycket att läsa på andra halvan, men gjorde ingenting åt saken. Ingen plan annat än riktning. Höll den dåligt och hade verkligen ingen koll på avståndet. Bara drygt halvvägs vek jag ner mot något som jag tyckte kunde vara en höjd. Tog lång tid innan jag äntligen letade mig fram.
5. Förbannad i hög fart, rakt på.
6. Katastrof. Planen vara att runda det gröna. Usel riktning och jag kom helt fel utan att fatta det. När jag sedan klättrade ner (det var verkligen klättra) trodde jag att jag var nära branten. Men skogen jag kom ner i var uppenbart grön. Utan att tänka på historien skapade jag en ny teori om min position, nämligen att jag dragit rakt ner i det gröna söder om kontrollen. Ingen aning om i under vilken sten jag lagt kompassen i det här skedet. Uppenbart drog jag vidare på någon felaktig känsla. Till slut tog jag sked i vacker mun och drog ner till fältet. Nedslagen över att jag inte var i närheten av var jag borde bommade jag på nytt.
7. Återigen ingen riktningskoll. Men skärpte till mig halvvägs och slutade bra.
8. Jobbigt uppför. Långsamt, men bra.
9. Kanske inte smartaste vägvalet men utförandet godkänt.
10. Otroligt trassligt första halvan. Ok.
11. Återigen trassligt. Såg minst en lampa som sprang regelvidrigt på kyrkogården (finns i alla fall inget rimligt, godkänt sätt att ta sig till och från de upplysta stigarna). Långsamt pga trassel och uppförsbacke på slutet, men rakt på!
12. Äsch, någon gång under sträckan bytte jag kontroll 12 mot kontroll 2. Bra attack mot tvåan. Turligt nog fick jag för mig att dubbelkolla kodsiffran fast jag visste att jag var rätt. Höll på att smälla av när den inte stämde. Tog en stund innan jag insåg vad jag hade gjort. Återstarten var inledningsvis riktigt bra. Avsiktligen sprang jag lite höger upp på kulle för säker orientering. Men i ringkanten blev jag bortkollrad. För mig uppenbar höjd där som inte finns på kartan. Utifrån hur terrängen såg ut (eller åtminstone utifrån hur jag uppfattade den) tycker jag inte att det var konstigt att jag blev förvirrad och krokade.
13. Såg kontrollen på långt håll.
14. (Återigen) väldigt trassligt för att vara vit skog. Godkänt.
15. Ingen riktig kräm kvar till avslutnignslöpningen efter allt trassel.