Lidingö medel (2013-04-14)

Härlig upplevelse. Massor av flow undantaget kontroll 12 och 13.
Börjar med att missa det självklara vänstra vägvalet till ettan. Glider istället längs höjdens högra sida och hamnar i blockterräng samtidigt som jag spanar efter en förvånansvärt svår upptäckt kraftledning. Ingen stabil inledning.
Men sen tar det sig. Korrigerar fint till tvåan.Dessvärre uppstår syrebrist upp till trean och ingången blir mer än lovligt försiktig. Sen är det full rulle till enkel fyra. Får hjälp in av Gunnar.
Tror att Gunnar tänker hänga på och ägnar därför inte kompassen tillräckligt mycket uppmärksamhet på vägen ut men efter stigen kompenserar jag fint även om det tar tid. Gunnar som gått rakt är nästan ikapp.
Undviker elegant höjdkurvor till sexan och sju och åtta går snabbt och elegant även om jag fattar att banläggaren vill invagga mig i säkerhet inför nian och visst lyckas det. Står i ett fint kärr och undrar om kontrollen blivit stulen. Inser var jag är och slänger mig mot rätt pöl. Kontrollen invävd i sly. Vägen blockerad av sprattlande dam som letar på marken. Tränger mig förbi. Stämplar. Tränger mig förbi igen, denna gång med några lätta svordomar…bara för att inse att jag skall åt andra hållet. Suck!
På 10 har jag turen att springa rakt på kontrollet. Har inte ögon till att få ordning på gyttret så det var tacksamt.
Lite orolig att jag klättrar upp på fel kulle till 11 eftersom snön är orörd men det stämde bra när jag kom upp.
Och sen har vi nummer 12. Har full koll på vilken stig jag är på och var jag går av. Men det gör att jag glömmer kompassen och går på känsla och den är helt fel. Blir förbryllad. Och lite ledsen för så här vill jag inte bete mig. Tappar två och halv minut på något som är ofattbart enkelt. Svårförklarat. Blev väl för ivrig och började leda skärm istället för att kolla höjdkurvor och kompass.
Finns inte mycket att gå på i sida till 13 och där blir en fiskkrok på 1 minut. Det är ju så att bommarna sällan kommer ensamma. Sen trillar jag på bra in i mål. Inte ens bebyggelsen lyckas förvirra mig. Det är ju annars standard. Alldeles för långt efter brorsan och Robert för att det skall kännas riktigt bra men revanschlust är inte heller tokigt.
Alldeles för mycket krokar hit och dit. Mer orientering mindre flåsande nästa gång.