Snötrampen (2013-04-01)

En lite märklig placering av starten. Först springa på vägen och sen in tiometer i skogen till startpunkten för att sen göra nästan helt om till första. Det här innebär ofta lite problem, speciellt om det är kort till första. Själklart vinklade jag int upp tillräckligt mot kontrollen och det blev en lite för vid båge fram mot ettan. Sen blev det lite bättre ordning. Första långsträckan gick bra ända till kontrolltagningen. Jag fick för mig att kontrollen var en höjd. Kom fram till där jag ville ha kontrollen och såg en höjd med en skärm lite till höger. Men nej då. Det var den lilla punkthöjden. Trodde att jag sprungit för långt och vänd upp. Insåg snart var jag var och sprang åt rätt håll. När jag kom till kontrollen såg jag att jag vänt bara några meter från den. Onödigt. Sträckan till femman var tuff. Böckig skog och mycket uppför. Det tog tid. Jag kunde inte se någon annan väg än ganska rakt på. Kanske skulle man hållt lite till vänster och fått lite mer vit skog och sprungit lite på stigen. GJorde en liten sväng även på den här kontrollen. Sen gick det bättre. Kontrollerna satt där de skulle. Långsträckan var ganska enkel med stig och sen beståndsgränsen. Det var ganska fin skog ända fram till sista mossen. Där blev det lite tätare. Satsade på att gå mellan alla branterna men slarvade med riktningen och kom för långt åt höger. Sluttningen var ganska besvärlig och brant. Hade inte riktigt koll på var jag kom ut på stigen men läst in mig ganska snart. En kompis i H 45 hade samma sträcka. Han sprang runt till vänster via stigen och vägen och var nere vid sista kontrollen och sen upp till näst sista. Det gick snabbare, men jag tror att han springer betydligt fortare än vad jag gör. Han tränar för Stockholm marathon. Upploppet var tungt och jag blev ifrånsprungen av kompisen i H 45. Ett helt OK lopp ändå.