Vinterserien (2013-03-17)

Lite speciellt med snö. Jobbigare att pulsa än att ta höjdkurvor. Vägvalen blir därför mest en fråga om att söka upptrampade stigar.
1. Med barmark hade en genare väg förstås varit att föredra. Men med rådande förutsättningar var det en bra sträcka.
2. Rätt bra, fast eventuellt hade det gått fortare att fortsätta längre på stig.
3. Svårt i ringen. Verkligheten trassligare än kartbilden visar. Hamnade snett och fick vända upp.
4. Jobbigt! Bra avslutning.
5. Kanten på sankmarken inte direkt distinkt i snön. När jag kom ner hade jag god sikt över hela dalen, men såg inte kontrollen. Dolde sig bakom en björk från min position, vilket kostade några sekunder.
6. Nyttjade upptrampad stig stora delar. Bra avslutning med full koll, men ingen kontroll vid branten! Förvånad kollade jag branten bakom. Åter till kontrollbranten för att återigen konstatera att den var tom. Upp på höjden innan. Allting stämmer bortsett från att skärmen saknades. Så säker att jag faktiskt kan Ta beslutet att fortsätta.
7. Läser noga för att ytterligare säkra att jag var rätt på sexan.
8. Jobbig snöpuls. Går långsamt, men rätt!
9. Puls första biten. Sedan stig med koll. Drygt halvvägs ser jag inte lilla stigen jag skall ha (om den nu var upptrampad). Så trött på puls att det blev en onödig omväg. Sista biten gör jag loppet stora misstag. Tappar riktning och kompasskoll. Får inte ihop kartan och terräng och måfflar på alldeles för lång åt fel håll. Enda positiva är att jag så småningom tar konsekvensen och bestämmer mig för att springa till kraftledningen och börja om. Visade sig vara bra, det var längre än jag trodde, vilket innebar att jag inte alls hade koll på var jag var och alltså hade haft svårt att läsa in mig.
10. Bra!
11. Ok!
12. Ok!
13. Ok!