MSBN (2013-03-06)

Kände mig ur form redan på eftermiddagen och Kerstin tyckte att jag inte skulle springa - men det är ju klart att jag ska sa jag, det är ju kul, det går säkert bra, bara man kommer igång. Det var länge sedan jag hade så mycket fel, kroppen ville inte alls utan det blev bara jobbigare för varje meter jag "sprang", och till slut gick man även där det var platt. Det svåraste på denna bana var att hitta startpunkten och första kontrollen på kartan. Målet och 2:an hittade jag ganska snabbt och strax innan ettan så hittade jag även den på kartan. Efter stämplingen på tvåan så började jag få ihop både kartan och verkligheten och kunde orientera själv resten av banan, och från 10:an så var det även slut på "ryggar".