Vinterserien Alby (2013-02-03)

Vi bedömde att underlaget för DM i skidorientering inte passade oss, så trots anmälningarna valde vi Vinterserien i Alby. Banorna var lagda för snö, med möjlighet att springa stigar/vägar och göra små instick till kontrollerna. Trots detta riktigt kul med stora möjligheter till vägval. Orientering äger! Kroppen inte helt pigg med sömnskuld efter två sena nätter. Dessutom lite stel efter ovan tennisinsats vid årets vinterturnerning.
1. Valde högervägvalet ner till skidspåret. Kändes självklart, men undrar om inte Egils vänstervägval var bättre. Jag såg bara massa höjdkurvor framåt, men dessa undvek man ju även åt vänster. Kanske kunde man till och med ha tjänat på att gå upp ända in bland husen och nyttjat lite asfalt.
2. Försökte spring kort väg och lyckades hyfsat med det. En vådlig brantpassering ner mot vägen var minst sagt spännande. Väl framme vid kontrollbranten mötte jag Robban som undrade var i hela friden kontrollen var. Förvirrande eftersom jag var hyfsat säker på att vara rätt. Som tur var kom Fredrik och hittade skärmen i södra kanten av branten. Hemma i soffan ser man att ringen är centrerad där, men det är i alla fall för mig övermäktigt att upptäcka i stridens hetta. Fredrik hade sprungit bostadsområde-väg-bostadsområde. Uppenbart ett bättre vägval.
3. Lite stressad över att Fredrik gått ikapp och förbi (särskilt som jag tyckte att jag varit hyfsat bra så långt) blev det inte riktigt som avsett. Stor problemet att Dagiset hade ett staket runt sig som inte är redovisat på kartan. Kostade tvekan och ett klätterskutt. Avslutningen helt ok.
4. Bra enligt plan. Fast när jag rundat sjön och det kom en löpare och drog rätt över densamma kände jag mig inte jättelistig. Hade inte en endaste liten tanke på att det var möjligt att raska över isen.
5. Trött fick jag hjärnsläpp och vek höger på första stigen. Trodde att jag var på väg mot fältet, men insåg så småningom vad jag höll på att göra. Drog då rakt genom den lite trassliga skogen. Kostade lite blodvite i form av rispa på kind och hals. Utan att tänka på höjdkurvor fastnade jag för stigen uppför pulkabacken. När jag närmade mig den och insåg problemet valde jag att fortsätta och vika vänster en bit efter. Blev en trasslig skogslöpning som tog tid. Hade varit bättre att fortsätta ännu längre österut och vika vänster i fältfliken. Avslutningen bland husen prickfri. (Dessvärre var kontrollen stulen!)
6. Väl genomfört med koll hela vägen.
7. Bra! Trött här, men det kom en ungtupp bakifrån så jag hetsades till att hålla fart.
8. Höll p att trassla till det på slutet. Den upptrampade stigen inte riktigt så tydlig som Sörmlandsleden på kartan. Tycket inte riktigt att den distinkta svängen infann sig. Så jag fick stanna upp och försöka läsa in mig på lite branter och sånt.