Mila etapp 3 (2013-01-09)

Insåg att den påtagliga bristen på motion sedan första etappen av Mila i november skulle påverka möjligheterna att göra något hyfsat. Dessvärre var det värre än jag befarade. Ingen ork! Blä! Väl hemma ställde jag mig på vågen som visade tre kilo mer än i höstas och sålunda fem kilo mer än målvikten. Det håller inte!
Orienteringsmässigt inte så mycket att säga. Blev ikappsprungen av P-O halvvägs till ettan. Själv hade jag andan i halsen, men han upplyste i normal samtalston att Carl Bergsten bott i en kåk vi sprang förbi. Jag tog kraft ifrån knäna och hängde på hela första boet. Orkade dock inte riktigt vid sista besöket och sedan gjorde jag bort mig. Sprang utan karta och kompass eftersom jag bara skulle tillbaka. Idiotiskt! Kostade en minut!
I övrigt var endast andra slingan vid andra boet intressant när det plötsligt inte fanns några framför. Hade hyfsad koll till 14, men det var ett par tomtar som drog alldeles för långt till vänster. Gjorde att jag blev osäker trots intensiv kompasskontroll. Vågade inte riktigt lita på mig själv och drogs lite mot deras lampor. Tappade några sekunder på tvekan. Trött till 15. Gick långsamt, men inget problem med orienteringen.
Förresten första gången till andra boet, alltså kontroll 10 så sprang jag förstås till branten. Ögonen stannar alltid vid det tydligaste karttecknet i ringen även om det inte ligger precis mitt i. Självklart skall man alltid ha koll på definitionen, men när den endast finns tryckt på kartan är det svårt.