Höstlunken Ö9 (2012-11-04)

Spännande med en lite längre bana inför Ultralång-KM nästa vecka. Frågan är om orken kommer att räcka efter ett par veckors semiförkylning? Svaret blev kanske! Nästan en mils löpning blev det i skogen, övervägande stig. Försökte hålla ett kontrollerat tempo. Lyckades hyfsat. Får vara nöjd med kilometertiden trots att banans färg väl inte var svart på riktigt. Inte jättemånga kartstopp, de som var berodde oftare på bekvämlighet i samband med trötthet än på orienteringstrubbel.
1. Valde vänstervägvalet. Antagligen ingen större skillnad mot det högra.
2. Tillbaka samma stig. Inga problem.
3. Bedrövlig utgång. Hade någon felaktig tanke på att undvika höjdkurvor.
4. Trist med stigvägvalet, men jag tror att det var rätt. Svårt att hålla fokus. Sista fjärdedelen borde jag ha varit offensivare och gått mer rakt på, dvs höger om höjden innan.
5. Tänkte ett tag hålla höjd på linjen, men utan riktigt fokus gled jag ner på stigen.
6. Första halvan funderade jag mest på hur jag skulle komma till en vätskekontroll. Ingen av dem låg där jag ville springa så jag struntade i drickat. Tveksamheter efter att jag passerat diket och stigen och ännu mer av samma vara mot kontrollen. Borde ha kunnat kapa någon minut.
7. Sällan har väl en kontroll på 1300 meter varit så självklar, bekymmerfri och menlös. Men det är klart, några meter hade man kunnat tjäna i terrängen.
8. Banans enda stiglös kontroll. Hurra!
9. Hoppsan, i backen uppför från kontrollen tog orken plötsligt slut utan förvarning, just som jag med vittring av målet tänkte lägga i en högre växel. Fick gå. Sedan blev det stig, borde, ha kapat första vinkeln.
10. Lite sent med överväxel, men jag la i den i alla fall.