Solvarvet (2012-09-22)

Dubbeltrött! Rejält trött på att göra missar som resulterar i tvåsiffriga eller i alla fall nära tvåsiffriga minuttapp. Usch och fy, det skall jag lägga av med. Tur ibland att man har GPS. Fick i alla fall en förklaring till vad som gick snett. Vet inte om jag blir så väldigt mycket gladare av det, men det är åtminstone skönt med en förklaring.
Rejält trött i skogen och även nu efter också. Redan till ettan kände jag att det skulle bli tungt. Orkeslös var ordet.
Vad kan man säga om loppets genomförande i den bästa av skogar. Tja trots den påtagliga tröttheten tycker jag att jag har någorlunda koll nästan hela tiden. Ibland till och med bra. Men som så ofta förut så tappar jag fokus i något läge och då kan vad som helst hända. När jag sedan väl är i trubbel är min förmåga att ta mig ur detsamma nästa obefintlig. Det är min sämsta gren inom orientering! I dag var det på väg till fjärde kontrollen det gick åt pipsvängen.
1. Tänker först att jag skall springa väster om kärret. Hade kanske inte varit så dumt. Men jag ändrade mig och genomförde sträckan hyfsat. Fast det blev en liten krok i ringen. Oförklarligt blev jag osäker fast jag hade koll precis hela vägen.
2. Helt ok, fast jag kanske skulle tagit flera steg på stigen åt sydost. För övrigt blev jag lite förvirrad av otydliga stigar in mot ringen. Därmed den röda lilla kroken.
3. Tråkig långsträcka tycker jag. Finns väl bara ett rimligt vägval. Fort gick det nog inte, men jag stretade på i min orkslöshet.
4. Så var det dags för klassens clown. Planen är att dra norrut till stigen halvvägs. Därifrån finn flera alternativ. Defensiv stiglöpning höger, sankmarken norrut till sjön och ansluta till stigalternativet eller följa stigen västerut till kröken och därifrån vika mot kontrollen väster om höjden. Det sistnämnda var min plan. Jag struntar mer eller mindre i kartan och drar norrut på kompass. Sedan måste jag ha låtit den inre riktningskänslan ta över. Den tackade för förtroendet genom att haverera helt. För en gångs skull var dock avståndskänslan på tårna. Kombinationen blev inge bra. Jag insåg att jag sprungit längre än sträckan till stigen och bestämde mig för förklaringen att jag på något märkligt sätt måste ha passerat stigen utan att uppmärksamma den (har ju hänt förr). När jag sedan kommer ut på stigen blir jag minst sagt förvånad Kollar stigriktningen med kompassen och fattar ingenting. Det stämmer inte på en fläck. Å jag saknar helt förmåga att läsa in mig trots att det endast finns en enda stig på hela jämra kartan som passar in på läget. Jag får panik. Springer vänster på stigen. Tänker att jag måste fortsätta i riktning mot kontrollen och springer femtio meter. Ändrar mig eftersom jag inte har en susning om var jag är. Tillbaka till stigen. Bestämmer mig för att följa den österut i förhoppning att slå på sjön. Blir osäker och vänder tillbaka några steg igen åt andra hållet. Bestämmer mig igen för att dra österut. Men det känns nästan övermäktigt att springa omväg i mitt trötthetstillstånd så jag saktar pliktskyldigt flera gånger för att läsa in mig utan att riktigt försöka på allvar. Till slut kubbar jag på och kan vid den tydliga storbranten vända mot kontrollen på stig. Galet dåligt hanterat. Jag borde A) ha hållit kompassriktingen till stigen från början. B) Hållit huvudet kallt och insett var jag var. Kan ju inte vara så svårt på en stig när det bara finns en enda stig att välja på.
5. Försiktig.
6. Inga problem.
7. Försiktig. Lite lurig kontrollplacering långt ner i sänkan. Bedrövad först när min sänka var tom p å kontroll.
8. Bra ända i in ringen. Där sprang jag uppenbart över kontrollen utan att se den. Tog tid att förstå att jag gått några meter för långt.
9. Nästan en upprepning av åttan. Bra ända in i ringen, passerade sedan stenen hyfsat nära utan att se den.
10. Bra.
11. Bra.
12. Bra.
13. Håller med Fredrik. Kontrollen sitter ju inte rätt. Min kompassrikting var höger, men jag drogs åt vänster direkt mot kontrollen. Antagligen på grund av folk i skogen.
14. Sprang så fort jag orkade. Ingen ultrafart precis.