Trekvällars Etapp 1 (2012-07-02)

Påtaglig känsla av orkeslöshet! Eller så är jag bara lat och rädd för att bli trött. Farten i skogen matchar i alla fall inte alls min mentala bild hur det borde se ut när jag tassar fram på lätta fötter. Någon fartvind blir det ju inte direkt tal om. Men det kan förstås vara min mentala bild som är skev. Enligt Winsplits bomfria rör jag mig faktiskt lite lite snabbare än Ronnie, Fredrik, Lasse, Tobbe och Reijo. Å andra sidan är jag inte i närheten av Olas fart! I mål gissade jag att han nog kunde vara tio minuter före. Det räckte inte. Fick stryk med marginal på samtliga kontroller! Riktigt så brukar det väl ändå inte vara? Jag vill ha Olas fart!
Taktiskt lite annorlunda med trekvällars. Man vill ju inte sumpa hela sammandraget redan första kvällen. Med tre gånger så många möjligheter att göra bort sig så borde en viss försiktighet väl löna sig i längden.
1. Nöjd att jag inser att den inledande kontrollen är farlig. Det finns goda möjligheter att komma lite snett och då kan det bli knepigt med inläsningen. Är därför på gränsen till överförsiktig. Men det funkar och jag kan pusta ut. Rätt tänkt.
2. Hyfsad!
3. Helt värdelöst! Långsträckor fortsätter i hård konkurrens att vara min sämsta gren. Bestämmer mig för att gå väster om sjön. Men så tänker jag att det finns mer avstämningsmöjligheter med det östra vägvalet och ändrar mig. Helt fel! Rätt hade varit att gå rejält västerut, fånga kraftledningen och avsluta som jag till slut gjorde. Själv missade jag att orientera i början, slog rakt på sjön. Önsketänkte när jag rundade norra sankmarken att jag redan var runt sydöstra hörnet. Kostade tid. Sedan vet jag inte vad jag gör. Har ingen riktig plan. Måfflar på, på något stigliknande utan riktig riktningskoll och utan att veta om jag springer på en utsatt stig eller inte. Inser att jag är illa ute och bestämmer mig till slut för att bita i något slags surkart och drar ut till kraftledningen. Extremt defensivt beslut och illavarslande tilltro till egen förmåga. Det enda positiva är att jag vet var jag är och att avslutningen därifrån är enklast möjliga.
4. Sådär.
5. Segt.
6. Ser inte vägvalet genom bostadsområdet från början. Men när jag ser vändplanen trilalr poletten ner. Rätt!
7. Bra!
8. Ok
9. Ok
10. Lite illa ute halvvägs. Sprang inte i avsedd riktning. Men det ordnade sig.
11. Illa, tyckte att jag skymtade storstigen till vänster alldeles för nära. Därav högerkroken. Mer flax med räddningen än jag var värd.
12. Ok
13. Höll på att springa förbi. Klumpigt.
14. Ok, men orolig att bomma.