Sommarserien (2012-06-19)

Började starkt med en andra placering på första kontrollen. Låg sen stabilt trea av 36 till och med sexan. Tappade en placering vid sjuan för att Henrik förvirrade mig. Sen grep hjärndöden vilt omkring sig. Mot åttan var jag förvisso trött men hade full koll halvvägs och noterade att det var osannolikt många höjdkurvor som jag gick ned och att det inte riktigt stämde med vad jag såg på kartan. Kommer ihåg att jag gjort exakt samma miss för några år sedan på samma ställe. Väl uppe på limpan igen råder akut syrebrist och jag tar fel på sida på höjden. Henrik är ikapp igen och rättar mig eftersom han också är på fel sida. Jag stämplar strax efter honom och det är bara att springa hem.... I det här läget har jag gått om tid på mig men istället stressar jag och gör inte upp någon plan. Slö är jag också och även om jag förmodligen skulle kunna hålla tillräckligt högt tempo är jag för bekväm för det och väljer att istället göra något smart... alltså lägger jag undan plastkompassen och springer på den inre, hamnar utanför karta, får havsutsikt och riktigt riktigt långt hem på elljusspåret. Uttrycket "somliga straffar Gud omedelbart" är ovanligt träffsäkert. Tre placeringar längre ned är familjeförlusten ett fakturm. Kroppen kändes stum, som om jag sprang med gummiband mellan benen, så jag antar att jag blev för trött helt enkelt även om jag hade god fart på elljuset på slutet.