Stockholm City Cup (2012-05-23)

Jaha, vad skall man säga! Bland de absolut sämsta i hela fältet. Ej godkänd och väldigt få som hade mera bomtid. Det är bara att bryta ihop och komma igen. Kontroll 11 är roligast. Hade hamnat på Youtube om någon filmat!
Intressant att brorsan och håller samma löpfart. Så har det inte varit tidigare år. Utmärkt om det beror på uppryckning från Fredriks sida, men jag misstänker dessvärre att det inte är riktigt hela förklaringen ? I sommar får jag lov att träna. Skall nog börja nästa vecka... Eller veckan därefter… Allra senast efter midsommar…

1. Som vanligt tar det en evighet för mig att hitta triangeln på kartan. Den borde vara tryckt i neonfärg! Till slut följer jag sträcken tillbaka från kontroll 4, 3, 2, 1. Ser omedelbart att jag skall vika höger i det stora öppna mellan husen, men då har jag redan passerat detta och får vända några steg. Stressar upp mig över att tappa sekunder innan banan knappt har startat. Drar sedan genom skogen, checkar stenarna och kommer ner på vägen. Borde förstås tänkt på att jag gick ner höger branten. Framför mig en svag nerförsluttning. Jag stannar upp och läser. Inte många meter till vägförgreningen till vänster. Ser vägen nedanför och framför bara en inte särskilt imponerande liten sluttning där det omöjligtvis kan finnas en brant. Följdaktligen tar jag höger. Får vända och plocka och tappar enligt Winsplits mer än halvminuten på kontrollen- en evighet i sprint! Måste erkänna att jag i det läget mentalt sumpar loppet. Klarade uppenbarligen inte av att hantera stressen som tidstappet gav upphov till. Har i nästan ett dygn försökt att hitta något halmstrå till bortförklaring. Det bästa jag kan komma på är att hacka på kontrollpunkten. Lamt, jag vet, men en dryg meter berg i dagen i mindre än 45 graders lutning gör väl ingen brant? Är inte det att luras?
2. Stressnivån är maximal och jag drar ner vänster utan skarp plan. Ägnar mig mest åt att konstatera att kompassen och kartan inte stämmer överens. Lyfter inte blicken och gör ingenting rätt. Vet bara att jag är illa ute och försöker komma i rätt riktning. När jag ser en kontroll blir jag glad och stämplar utan att kolla kodsiffran.
3. Väljer högra vägvalet, alltså upp till vägen som löper nedanför ettan på enklaste sätt. Så stirrig att jag inte ens nu efteråt märker att jag stämplat fel kontroll! Stirrigheten fortsätter; när jag viker vänster tror jag att jag är på vägen nedanför ettan trots att jag har massa hus till höger. Blir jätteförvånad när jag slår på staketet. Hjärnan får för sig att det är något nytt tillfälligt som inte är med på kartan. Obegripligt vänder jag några neråt för att försöka något annat innan jag kommer till sans. Fattar var jag är och kan slutligen ta mig upp på vägen jag hela tiden sökt. Vet att jag skall vika av en bit efter halvmånen och siktar på den. Väl där finns bara halvmånen i tankarna och jag viker ner direkt. Usch! Upp igen och kan avsluta hyggligt.
4. Stämplar samtidigt som två andra löpare. Mest för att de går rakt fram väljer jag att gå runt höger. Inte fel faktiskt, jag stämplar 4:an mellan de båda andra. Nu är jag inne i loppet och lägger den usla inledningen bakom mig!
5. Vänstervägvalet är inte fel och inte heller att dra ner i breda diagonalen för att passera den ljusgrå byggnaden. Fast det förutsätter förstås att man ser att man kan springa över den gula gården och klämma sig mellan husen på lilla stigen alldeles vid ringkanten. Det gör inte jag och får runda höger.
6. Trivial balanskontroll.
7. Ser denna gång lilla stigen mellan husen på kartan precis när jag passerar den. Rätt att vända två steg! Inte optimalt löpt genom skogspartiet, men i stort är vägvalet rätt!
8. Inget att säga om, lite vid båge. Krafterna börjar redan tryta, får sänka tempot.
9. Vägvalet rätt tror jag.
10. Rätt.
11. Vad händer här! Helt obegripligt från början till slut. Först bakåt, sedan 90 grader fel. Fullt fokus på när jag skall vika höger. Inget fokus på avstånd. Inte minsta lilla flukt på kompassen. Ingen uppmärksamhet på att verkligheten och kartan inte lirar på en fläck. Känner att jag sprungit rätt många steg (fast inte på någon bro) när jag ser en trappa ner till höger. Förtvivlat misslyckas jag med att hitta någon trappa på kartan, men känner att jag bara måste tillbaka och nerför. Det är en återvändsgränd! Upp igen. Vad gör jag då? Jo sämsta möjliga, jag fortsätter åt fel håll! Till slut tar det stopp och jag hittar en liten inklämd trappa som vindlar ner i kanten på parkeringshuset eller vad det är. Kommer ut på en bro och drar äntligen höger som jag längtat efter. I förlängningen av bron huserar traktens A-lag. Intressant nog uppfattar de allihop att här dyker det upp en snubbe i trubbel. En sliten dams moderskänslor väcks till liv och hon vill till varje pris hjälpa mig. Jag ignorerar och vänder vänster. Där är en inbyggd rulltrappa till bussterminalen. Helt allvarligt är jag på gång att ta den neråt! Det enda som hindrar mig är att jag blir osäker på om det är tillåtet att åka rulltrappa! Klurar lite på det. Om den legat utomhus hade jag vågat, men nu ligger den inne i en byggnad, så jag lägger ner tanken. Stannar upp och försöker få grepp om verkligheten. Inser att jag är nära tunnelbanan och kan vända på klacken och under glada tillrop från A-laget äntligen springa mot kontrollen, med koll ?
12. I detta läge ser jag inte det komiska i min prestation.
13. Att jag är lätt desperat nu ökar inte precis chansen att göra rätt. Går självklart i banläggarens fälla. Problemet är att jag upptäcker detta någorlunda tidigt, så istället för att ta bron och snurra runt huset som de flesta som inte valde rätt utgång till höger torde ha gjort, tar jag en rejäl tugga av det sura äpplet och springer runt hela huset under siffran 13. Det var längre!
14. Inget att bråka om
15. Väljer att springa tillbaka och snedda över det öppna gula. Tror faktiskt att det var rätt. Fast genomfördandet är inte felfritt… Missar vänstersvängen.
16. Ok
17. Ok
18. Att gå ut höger för att sedan snedda över det gula hade varit ett alternativ. Såg inte det. Tog den ”naturliga” vägen och det var nog ungefär lika bra.
19. Rätt hade varit att fortsätta trappan ner och därefter vika vänster under bron. Jag såg bara att det var fel att springa på bron och vände därför tillbaka. Inte så dåligt!
20. Såg inte den lilla öppningen till vänster i staketet utan vände tillbaka. Lite jobbigt när trappan tornade upp sig efter svängen, men det var bara ett par steg.
21. Försökte springa på, men brorsan slog mig med två sekunder på upploppet ändå.