Skärgårdsdubbeln (2012-04-15)

I går var jag helt färdig i kylan. I dag var det en riktig konditionsbana, men på ett helt annat sätt än på Lidingö förra helgen där kondition krävdes för att hålla fart. Här gällde det att klara höjdkurvor och samtidigt hålla i orienteringen med syrebrist i hjärnan. Banan måste nog betraktas som svår liksom placeringen av skärmarna.
Tog loppets kanske bästa beslut redan innan start när jag tog av mig min ullundertröja och la den i säcken för överdragskläder. I går frös jag som en hund i jacka och i dag sprang jag i enbart blus.
1. Stirrig start. Är på väg söderut på fel sida masten. Upfattar det rundar masten och springer sedan ändå nästan söderut. Rätar upp och har koll när jag går upp på höjden. När jag passerar stenen kommer Gunnar som startade före mot kontrollen som hänger där. Jag upplyser honom om att vi inte skall ha en sten och springer vidare. Tycker att jag har god koll p åatt jag är på rätt höjd, men tar det ändå noggrant och försiktigt. Kontrollen är inte där den skall vara. Jag fattar ingenting, men efter en stund går jag upp en höjdkurva och där hänger den! Jag tyckte att det var uppenbart fel i skogen och min GPS ger mig visst stöd för detta när jag synkar start och kontroll 2. Kostade minst en minut.
2. Första bergsbestigningen. Långsamt uppför, men med koll. Via det gula har jag inga problem att ta kontrollen.
3. Dålig kontrolltagning. Går förbi några få meter, står still och vänder tillbaka. Inte många meter men det tog nästan en minut! Märkligt nog kanske lite för mycket kartfokus och för lite fokus på terrängen.
4. På linjen, bra koll, men kanske lite för försiktig på sluttampen.
5. Oj ser trassligt ut. Bestämmer mig för att springa ovanpå och siktar på en löpbar väg till det gula. Därifrån noggrann i trasslig terräng. Går inte fort, men jag tar den.
6. Rätt hade varit att gå i en hyfsat vid båge höger med kontakt med sankmarken och dubbelstenen (varav en stor) som sista säkra. Identifierar faktiskt det redan i skogen, men genomför det inte. Kravlar uppför (jättejobbigt) och går rakt på röset. Därifrån enkelt trots att de gömt kontrollen så bra de kunnat.
7. Intressant kontroll! Vill helst inte ta någon mer höjdkurva men väljer ändå medvetet att göra just det för att säkert kunna ta kontrollen ovanifrån. Jag bedömde alternativet att runda vänster som klart riskfyllt. Tydligen en felbedömning. Lasse, Tobbe och Ulf gick alla vänster med gott resultat. Lasse sa att man nästan leddes upp i sänkan. Hur som funkade min taktik bra rent orienteringsmässigt, men det ansträngningen kostade på.
8. Kraftigt uppför igen efter fältet. Pust! Går hela vägen upp för att ta den från toppen. Nerför ser jag någon som stämplar och jag springer dit. Hemma i soffan ser jag att jag då vek lite vänster och att kontrollen inte verkar ha suttit riktigt rätt. Det var precis vad Tobbe klagade över i mål!
9. Ajaj. Dålig utgång! Kanske kan skylla lite på den påtagliga syrebristen. Kompenserar i omgångar och går rätt.
10. Rundar branten bredvid mest för att jag inte orkar klättra upp direkt. Sprang nästan samma väg i går.
11. Tar det lugnt vid vägövergången och försöker andas, i dag med bättre koll på 45-sekundersregeln.
12. Klättrar upp direkt parallellt med Embla (Fjärde gången jag träffar på henne i skogen fast jag tror att vi aldrig hade samma kontroll). Bra koll uppepå.
13. Ut till vägen. Tänker först följa den en bit, men varför då? Skogen är lättsprungen och jag går rakt på med koll. Bra!
14. Kass utgångsriktning. Parallellfel på hjälpkurvan som jag faktiskt läser. Får kompensera kraftigt på slutet. Knepigare än man kan ana för hela området är som ett jätterkärr. Det utmärkta kärret mer en sjö.
15. Orkar inte springa så fort som jag borde.
16. Leran på upploppet är riktigt jobbig, men inte riktigt lika fruktansvärt jobbig som i går. Kanske för att jag i dag hade känsel i benen.