Skärgårdsdubbeln (2012-04-14)

Efter brorsan igen. Känns som att jag är bakom både avseende orientering och ork.
Slog förväntansfullt upp ögonen i morse. Tillfälle till revansch efter ett par inte alltför lyckade insatser. Lite nedslagen när vädergudarna var emot. Snö slår mot själva grundpelaren i orientering: självvald väg. Det ansåg även arrangörerna som övergav startlistan och deklarerade fri start.
1. Dålig att hålla riktning till ettan. Kommer lite onödigt upp på höjden till vänster. Korrigeringen funkar dock.
2. Enkelt, rakt på.
3. Vägövergång
4. Ser ingen poäng att avvika nämnvärt från linjen, men siktar på att spara lite höjdkurvor här och var. Grovorienteringsplanen första halvan blir enkelt att hoppa mellan de tre fältet. Men vem försöker jag lura? Grovorientering är något jag verkligen inte behärskar. Delvis för att jag då ofelbart börjar tänka på annat. Idag låg vädret nära till hands och jag funderade på vad det innebar för arrangörerna. Snacka om fel fokus. På väg till tredje fältet blir min strävan att spara höjdkurvor katastrofal. Jag vrider 90 grader utan att märka det. När jag efter ett bra tag slår en flukt på kompassen är det för sent. Den pekar visserligen åt fanders men jag är oförmögen att rätta till. Sedan tappar jag kompasskollen igen. Kommer ut på en snitslad stig, men eftersom jag inte ser något påtryckt på min karta (det finns där) antar jag kanske lite korkat att de inte tryckt på stigen på vuxenkartorna. Först när jag kommer ut på vägen vid Norsträsk inser jag var jag är och vad jag har gjort. Spöstraff vore rimligt! När jag nu ändå är på vägen blir det naturligt att följa den och sedan vika längs stigen mot kontrollen. Helt fel! Det blir ingen höjdare. Det är blött och sankt den vägen. Ren skog närmare linjen hade varit mycket bättre Det går långsamt och jag blir blöt till midjan. Iskallt! Tungt att löpa. Usch! Jobbigt, jobbigt och långsamt uppför. Sedan dags för nästa felbeslut. Jag tänker att jag skall förlänga kontrollen med sankmarken och det gröna. Viker av lite väl mycket, vilket kostar tid, men förlängningen som sådan funkar. Problemet är att vägen till kontrollen därifrån är minst sagt svårframkomlig. Fast jag rundar det gröna är varje steg en kamp. Riktigt svårt att ta sig fram. Vet inte om jag borde ha insett det, men vägvalet var i alla fall otroligt mycket sämre än vad jag föreställde mig. På väg till kontrollen ser jag Fredrik, som startade efter, stämpla.
5. Hyfsat, före Fredrik.
6. Hyfsat, men jag gör bort mig genom att inte kolla definitionen. Tror att jag skall ha punkthöjd och inte sänka. Efter Fredrik igen.
7. Äh, lurad av banläggaren! Tror att man hade tjänat på att gå upp, nästan på linjen. Min plan var att runda vänster, vilket kändes som självklart i skogen. Men återigen har jag lusig riktningskoll och rundar alltför mycket. När jag väl inser det tar jag mig upp på rätt nivå och är ganska bra till kontrollen. Men Fredrik kommer nerifrån och stämplar före.
8. Efter Fredrik. Kalla, trötta ben, orkar inte närma mig.
9. Efter Fredrik.
10. Fredrik verkar gå neråt. Jag är säker på att det gäller att hålla höjden. Även om det går segt uppför nästa höjd och jag tar igen mig lite extra genom att låtsas läsa kartan däruppe blir jag förvånad att Fredrik som borde fått ta flera höjdkurvor kommer före från vänster.
11. Dålig utgångsriktning, men den korridor jag springer i sedan är bra. Fredrik är strax bakom, men jag blir riktigt förvånad när han inte längre är det utan springer ner till fältet. Varför då? Tänker så mycket på det att jag håller på att missa att vika upp mot kontrollen. Får nästan springa bakåt. Vi stämplar samtidigt.
12. Rätt bra, med tanke på tröttheten. Före Fredrik.
13. Helt ok. Vet inte var Fredrik är.
14. Bestämmer mig för väg eftersom alternativen antingen är att gå över höjder som jag inte tror att jag orkar eller att få en klättring upp till kontrollen vilket inte heller känns lockande. Tänker först vika tvärt ner till vägen, men hittar ingen nergång (farligt nerför med dagens underlag). Så jag springer ovanför branten och viker sedan snett neråt. Möter Ola på vägen. Tycker att jag sedan gör det rätt bra, men tittar inte på definitionen. Tror att jag skall ha punkthöjden i det gröna, inte sänkan. Stöter på Reijo som också irrar för högt upp och sedan Fredrik. Hade antagligen blivit kvar därute om inte Reijo hojtat.
15. Tänker att jag skall göra ett halvhjärtat försök att komma ifrån Fredrik, så jag sätter av efter Reijo. Katastrofalt! Värsta bågen, blir dubbla sträckan till kontrollen. Skulle förstås bara ha gått på linjen. Håller dessutom på att missa att 15 ligger hitom vägen!
16. Vägövergång
17. Att söka vägen kändes som säkrast och minst höjdkurvor. Men säkert inte snabbast.
18. Höll på att inte se kontrollen fast jag gick rakt på med koll. Svor högt!
19. Trött!
20. Har aldrig sprungit ett värre upplopp! Leran gjorde att man knappt kom framåt på sina iskalla ben.
Riktigt tufft väder och underlag gjorde det jobbigt att springa. Betydande tidsförlust på grund av två basala saker: Hålla riktning och kolla definitionen! Borde ju inte vara omöjligt att lära sig.