Vinterserien (2012-01-29)

Strålande vinterdag i Alby. Med ett stukat självförtroende var ändå den stora frågan inför loppet om det över huvud taget skulle gå att springa med en saftig blånagel på vänster stortå. Det visade sig inte vara några som helst problem, men det fanns andra sviter efter gårdagens maratontennis som satte käppar i hjulet. Redan till första kontrollen kom jag att tänka på Robban Brobergs ”Utskiten äppelmos blues”. Den låttiteln ger en rätt bra bild hur mycket kräm som fanns i kropp och ben i dag.
1. Fredrik, Embla, Egil och jag körde masstart. Efter en snabb blick på kartan innan startstämpling var jag inne på att gå vänster. Men när Fredrik pep i väg åt det hållet gick jag höger. Lustigt, för det var mycket bättre! Försökte medvetet starta lugnt, men tröttheten kom direkt och jag insåg att fokus i första hand fick bli att fullfölja loppet. Inga problem med kontrollen. Spår i snön gjorde det inte precis svårare.
2. Full koll via fältet.
3. Uppför efter fältet går jag - ingen ork för löpsteg. Stig andra halvan och sedan noggrann på slutet. Godkänt.
4. Ut på stigen, tänker först vika av mot kontrollen, men ändrar mig för att spara någon liten höjdkurva. Viker av bra, men blir förvirrad av en sten i terrängen och får för mig att jag på något mystiskt sätt har kommit för långt. Vänder uppåt en bit innan jag sansar mig och kan vända rätt igen. Inte bra!
5. Ut på vägen och inser att vägen genom bostadsområdet utgör ett vägval. Jag väljer höger mest för att det vänstra skulle kräva mer kartkoll.
6. Valdeinte att gå ner på fältet utan hamnade bara där. Svär över det för det kändes inte rätt att få massa höjdkurvor upp till kontrollen. Ser Embla en bit framför. Viker felaktigt av den plogade vägen för att få en några meter kortare väg. Hade varit rätt på sommaren, men inte med lite snö. Jobbigt och långsamt upp till kontrollen.
7. Siktar in mig på att tråckla stigar höger om linjen. Kommer ikapp Egil som dock skall ha en annan kontroll. Rätt bra, även om jag inte lyckades med att följa de icke upptrampade stigarna. Men eftersom de inte var upptrampade spelade det ingen roll.
8. Möter Fredrik som är på väg till 7:an. Tycker att jag har koll, men avslutningen i ringen är inte optimal.
9. Tar ett slingrande vägval, vilket kanske inte var fel. Men avslutningen borde ha varit mer rakt på.
10. Stigning upp mot kontrollen känns i mitt tillsåtnd som en opasserbar vägg! Jag rundar alltför mycket till vänster, men kommer så småningom upp till sänkan.
11. Tror att vänstervägvalet var det rätta. Jobbigt!
12. Lite väl defensiv utgång. Byter sida av vägen tidigt när jag har chansen. Men det var fel för löpbarheten på vänstersidan av vägen var betydligt sämre. Det går inte fort, men jag har full koll in till kontrollen! Oftast har jag i bästa fall endast kollat kodsiffran på definitionen. Den här gången har jag dock även kollat på vilken sida av höjden kontrollen skall sitta. Förvånad konstarerar jag att den inte är där. Får lite panik och försöker läsa in mig. Kommer fram till att jag är rätt och kollar efter kontrollen igen. Springer söderut tills jag ser kraftledningsstolpen och vänder åter till samma höjd. Fattar ingenting. Söker mig nordväst tills jag ser ytterligare en kraftledningsstolpe. Tar ny riktning och hamnar på samma höjd igen! Fredrik dyker upp och går även han säkert till höjden och förvånas över att kontrollen inte är där. Jag tar ytterligare en titt och där hänger kontrollen längs en trädstam, som jag uppfattar det mer öster om höjden än NO. Åtminstone tre minuter la jag bort i centrum av ringen. Kändes inte helt rättvist.
13. Eftersom Fredrik kommit i kapp ökade tempot nu, trots att orken egentligen inte fanns. Fredrik går lite rakare vid lilla fältet med husen och går om. Sista biten följer jag Fredriks prickfria orientering.
14. Följer Fredriks utgång. Jag hittar en lite bättre väg genom kärret och kommer precis före på stigen. Tycker sedan att jag orienterar bra, men missar som vanligt att kolla definitionen. Tror att jag skall ha branten och inte den smala sänkan precis bakom. Blir återigen förvånad när kontrollen inte hänger där jag tycker att den ska. Sedan börjar cirkus Morast. Vi är inget vidare var för sig, men tillsammans är vi usla. Framåt, tillbaka och varje gång vi passerar den ursprungliga branten tycker jag att den borde vara där. Till slut kommer Fredrik på att kolla definitionen. När han väl har konstaterat att vi skall ha sänkan är det en formsak att plocka kontrollen. Vi la bort 4 minuter.
15. Tror att Fredrik vände tillbaka till stora stigen som vi korsade på väg till 14. Själv korsade jag kraftledningen söderut till en mindre stig. Lite kortare, men kanske trassligare. Jag hamnade i alla fall 100 meter efter när vi kom ut på samma stråk. Trött följde jag Fredrik utan att ha hundra koll själv. Följde honom sålunda även när han vek av för tidigt till höger. Han vänder när han ser husen. Jag väljer att fullfölja framåt och vika vänstergenom terrängen. Vi kommer ut samtidigt på rätt stig. Jag är efter upp till kontrollen.
16. Mot mål följer jag bara Fredrik. Försöker hänga på men har svårt när han drar upp tempot. På slutet väljer jag också en lite sämre väg och blir klart slagen i spurten. Lite märkligt trodde jag dock inte att vi var i mål. Efter flera år som orienterare fick jag för mig att vi skulle avsluta med triangeln. Snacka om hjärnsläpp!