Vinterseien (2012-01-22)

En två-tre cm snö sätter sin prägel på denna söndag.
Det är svårt att få någon fart framåt och man ser inte var man sätter fötterna och blir därför lite försiktig i terrängen, speciellt utför. I sanka lägen är det svårt att veta om isen skall bära eller brista.

Börjar lite försiktigt och det är nog klokt idag. Skall komma att springa en mil och det är rätt så långt i det här vädret. 1,2 och 3 går enligt plan även om jag är riktigt försiktig in till trean. Till fyran möter jag Henrik som är på väg mot sexan och inser att jag har tappat rejält inledningsvis.
Till femman blir där en lite krok på kanske 20 sekunder men en dag som denna är det inte mycket att sägga om.

Vi är först ut och ibland ser jag Henriks spår men oftast inte. Det blir ytterligare en sak att hålla reda på och jag lägger snart ned det eftersom det tar fokus från uppgiften.
Till sexan drar jag upp farten och har god koll hela vägen.

Utgången från sex blir inte som jag tänkt mig. Planen var att gå rakt fram tiill den grövre vägen men jag komme för ångt till vänster och får navigera över fällen och djupa diken. Väl ut på vägen inser jag när jag kommer till sankmarken att jag är på fel väg och kan justera.

Åtta och nio tar jag lugnt och säkert och sen tänker jag dra upp takten till 10 men stigvägval är inte det bästa när snön ligger. Är hela tidenn osäker på om jag är på rätt stig.
Utgången från 10 är genomtänkt med dåligt exekverad. Missar stigen, hamnar bland massa fällen och får ingen fart utför.

Vid elvan träffar jag Embla och någon annan som jag springer om.
Vägvalet till 11 tar inte lång stund att göra. Vägen lockar men väl där gör snön att den inte är kul att springa på som jag hoppats.
Ingången till 13 är jag fock nöjd med.

Terrängen till 14 är trasslig och farten går ned. Till 15 får jag inte till någon plan direkt. Måste istället se var jag sätter fötterna.
Väl ute på stigen följer jag denna och springer längs höjdkurvan. Dock lite längre än planerat och kommer in väl brant.
16 ligger egentligen rätt knepigt och jag blir försiktig för att inte missa stenen i utförsbacken.

17 börjar som en tavla av Bruno Liljefors men sen blir det riktigt svårframkomligt och farten sjunker drastiskt.
Väl framme vid berget tar den inre kompassen över efter klättringen men jag genomskådar denna och justerar.

Sen kommer dagens intressantaste bom.
Kontrollen sitter på en höjd, väl synlig från alla håll och jag springer max tre meter från den men förbi. Efter att ha lagt drygt tre minuter på en slinga
så kan jag se mina egna spår i snön när jag väl hittar den. Fascinerande!

bommen sätter sina spår till 18 och trots att jag bestämt att gå söder om höjden hamnar jag norr om. Koncentrationen nere på 50% nu.
Utgången från 18 är riktigt dålig. Har någon skalgs svacka här. Kanske pga att jag kappas med en grönsklädd man med hästsvans.

Försöker överlista min kombatant vid 19 men gör en krok och är åter efter. 10 går bättre men sen är det dags igen. Väljer att gå vänster om branterna till 21 men hamnar på högersidan.
Ingången mot kontrollen sker på ren chans och lite kaos inträder innan jag tar mig samman.

Därefter är det kompislöpning in i mål.
Inte speciellt trött trots 90 minuters löpning. Därmot protesterar vänster fotled och i viss mån knäna. Dags att börja styrekträna dessa.