Mila by Night E3 (2012-01-11)

Masstarterna i Mila by night har sin tjusning. Ständig avvägning mellan att orientera själv och att försöka hänga på de löpstarkare. Loppet inte fläckfritt, men 8 min/km får jag vara nöjd med. Slog Kent igen :-)

1. Första frågan är om man skall ta stora vägen vid vattnet, eller svänga upp höger mot masten. Jag väljer det senare pga höjdkurvorna. Att tappa höjd i början skulle ha bäddat för en riktig jobbig klättring upp mot kontrollen. Måste ha varit rätt val! Jag har svårt att hålla de andras löptempo på väg. Lättare i skogen när det går lite långsammare. Likt Ola har jag nog bara en växel. Har inte hundra koll orienteringsmässigt, men märker att ledet går för långt till höger. Det är gafflat förstås och jag har tillräcklig koll för att inte följa med fel gaffel på slutet. Däremot inte tillräcklig koll för att gå rätt utan en långsam inläsning i ringen. Otillfredsställande, men kunde ha varit betydligt värre.

2. På led, inga problem.

3. Försöker att inte tappa gruppen framför. Hyfsad kartkoll, fast inte alls tillräckligt för ensamorientering.

4. Ganska bra, men lite osäker avståndsbedömning.

5. Går ut i eget spår från kontrollen och plötsligt är jag ensam om mitt vägval. Märkligt eftersom jag går på linjen. Lampor till vänster vittnar om att majoriteten går en längre väg vänster om kärret. Fattade inte varför då och inte nu heller. Bra koll hela vägen!

6. Inga problem att hitta boet igen. Mycket lampor i skogen. Jakob passerar mig.

7. Orken börjar ta slut och mitt tempo sjunker. Inte så många parallella löpare nu. Rakt på.

8. Blir passerad av ett par gubbar som leder mig in till kontrollen.

9. Skönt att hitta boet även sista gången. Förvånad inser jag att det bara är två kontroller kvar att göra bort sig på.

10. Isen på storkärret håller nästan om man tar det piano. Följer strömmen och försöker hålla riktningen. Min inre kompass vill längre åt höger, men den får ge sig. Inbillar mig att jag har hyfsad koll på väg in i ringen (och är faktiskt på väg rakt på), men blir förvirrad av att andra löpare springer både höger och vänster uppenbart utan att riktigt veta vad de håller på med. Löparen närmast framför vänder tvärt höger, men jag får för mig att kontrollen ligger åt andra hållet. Men där går det nedför, så jag får vända och kan plocka. Inte bra, men kunde definitivt ha varit värre.

11. Plötsligt har jag rygg på knäskadad P-O. Orkar hänga med i skogen, men tappar sedan meter efter meter på vägen. Fipplar bort flera sekunder vid kontrollen.

12. Ett sista vägval! Spontant vill jag söka mig genom skogen mot stigen vänster om strecket, men dras med till höger. Men sista biten tappar jag stigen. Blir förvisso lite rakare, men långsammare.