Trekvällars etepp 2 (2020-07-01)

Bättre än igår, men sämre än i morgon. Förvånad att dagen bjöd på något som verkar ha varit en ganska enkel högfartsbana med enkla kontrollplaceringar. Hur skulle man kunna veta det? Jag var helt inställd på noggrann orientering och att farten skulle vara underordnad.
1. Ähmenfyfan vad stirrigt. Skulle bara upp på stigen och vika vänster runt höjden för att ledas in via sankmarken. Vänsterviket blev för fjösigt, men sankt tyckte jag att det var så jag var nöjd. Noterade att riktningen inte stämde på en fläck, men ignorerade det. Hur korkad får man vara? Såg en skärm och sprang fram till den. Ren bonnröta att jag insåg att det var min trea. Enkelt därifrån, kunde begränsa skadan till avgjort mindre än två minuter.
2. Rätt bra. Det var inte riktigt lika enkelt i naturen som det ser ut på kartan.
3. Förväntade mig en enkel kortkontroll eftersom jag hade besökt den tidigare. Kände dock inte igen mig alls och sekunderna rann iväg lite i förvirringen. Fast inga stora problem.
4. Enligt plan. Fascinerad dock över hur snabbt en del halvsekelsgubbar springer.
5. En del tvekan för att hitta rätt bland stigarna. Varför då kan man fråga sig. En hel sjö som uppfångare. Gick långsamt uppför berget på andra sidan sjön. Nöjd över att pricka hyfsat.
6. Alltför tveksamt, men rätt.
7. Rätt ok, riktigt nöjd med avslutningen. Vek av stigen och hade full koll vägen in.
8. Planen var att söka stigen, runda på stig och bara plocka kontrollen. Fick ett infall halvvägs att gena på linjen. Det var trassligt och jag tappade tid på den kortare vägen. Värre var att jag inte riktigt visste var jag kom ut. La tid på att läsa in mig, men det blev fel ändå. Träffade brorsan vid kontrollen.
9. Ut på stigen jag kom ifrån och sedan upp på limpan bortom stigkorset. Väldigt snart såg jag skärmen på hur långt håll som helst. Försökte hålla fart.
10. Lång spurt utan behov av att flukta på vare sig karta eller kompass. Tyckte att jag höll bra fart. Men som sagt finns det gubbar som har en helt annan sprutt i benen.