Natt-KM 2020 - Södertörn, Skogsluffarna, Skarpnäck, Enskede (2020-03-23)

Luppen gick sönder på väg till start. Synd, den hade jag behövt några gånger.
1. Började i maklig takt på vägen. Precis när jag kommit in i skogen blåste Sara förbi på vänstersidan och jag fick därmed lite hjälp att justera riktningen.
2. Fick hjälp av lite lampor.
3. Försökte hålla riktningen. Lyckades någorlunda, men det var inte så tydligt på slutet. Var osäker på om jag kunde identifiera sankmarken. Trodde att jag fick branten och rundade den plus nedfallet träd, men det var inte den. Fick vända tillbaka några meter och stämpla. Brorsan var där och frågade om jag också varit vid fyran först.
4. Ok
5. Följde sankmarken. När jag närmade mig vek jag av lite och missade därmed stenen lite grann. Fattar inte riktigt varför kartan hävdar att den ligger en hjälpkurva upp.
6. Försökte hålla linjen. Hade lite tur och fick en lampa att gå på när jag kom upp på höjden i ringkanten.
7. Sökte stigen och vek av i böjen enligt plan. Men klättrade för högt och kom nära lilla huset. Tog mig neråt och mot kontrollen.
8. Förvirrade när jag kom ut på vägen. Min inre kompass visade 90 grader fel. Fick lite hjälp att hitta stigen över fältet. Lampor före i klättringen upp.
9. Såg inte högervägvalet på stig som hade varit det rätta. Siktade på stigkorset vänster om linjen halvvägs. Började hyfsat, men sedan tillbringade jag en evighet med andra fjärdedelen. Vet inte hur många små knölar jag vek runt i förväntan att nå kärret vars kant jag tänkte följa åt nordväst för att nå min stig. Men bakom varje knöl fanns en ny. Något märkligt med rumtiden där. Till slut nådde jag dock stigen och genomförde andra halvan rätt bra.
10. Nyttjade stigarna och följde ett par lampor sista biten till kontrollen.
11. Sprang på kompass. Plötsligt dundrade bröderna Sjögren framför mig, tror att de kom lite från vänster. Fast jag fattade inte att det var båda brorsorna. Men jag kände igen Henrik och följde honom upp till kontrollen.
12. Drog på linjen och tänkte att jag lätt kunde klafsa över stora sankmarken. Trasslade mig ner för en brant bara för att mötas av en sankmark som såg tät, trasslig och långt ifrån inbjudande ut. Vek vänster ut till stigen som jag borde ha sökt från början. Avslutningen blev lite chansartad. Jag vek av lite sent, men letade mig fram.
13. Inte någon vass inledning precis. Tog tid. När jag så småningom kom fram förvånades jag av att kontrollen var så pass långt ner. Dessutom tror jag inte att branten jag letade efter var något annat än en stig.
14. Bökigt! Men reflexen blänkt på långt håll så det blev i alla fall inte svårt att hitta.
15. Försökte nyttja stig fram tillgrusplan och väg. Valde vänstervägvalet och höll fast vid det trots att jag precis innan asfalten blev omsprungen av någon som valde höger. Anledningen till att jag valde vänster var att det såg enklast ut. Tyckte att jag sprang rätt bra. Stegade från vägkröken, men tänkte 10000-del. Vilken sopa jag är! Fixade sig hyfsat ändå. Stenen som visade sig vara ett hus låg längre ifrån diket än jag förväntade mig.
16. Ok trots att jag inte riktigt såg branten i ringen som jag tänkte styra in mig med.
17. Tveksam inledning. Fastnade ovanför en brant. Och tappade rätt många sekunder innan jag kom ner. Avslutade bra.
18. Stämplade före tre andra löpare som strax drog om mig. Jag förföll till att följa i deras spår och stannade först i slutet av fotbollsplanen då jag insåg att vi sprungit förbi sista kontrollen. Jag vände bara för att mötas av beskedet att enheten var stulen. Tron på mänskligheten fick sig en törn.
19. Lunkade i mål.