Digitalt kartarkiv för Henrik Morast
|
Logga in
Alla användare
|
DOMA 3.0.10
Visa vägval
Dölj vägval
|
Visa översiktskarta
Dölj översiktskarta
|
KML
|
Tillbaka
<< Mila by night #5 Final (2020-03-11)
|
Natt-KM 2020 - Södertörn, Skogsluffarna, Skarpnäck, Enskede (2020-03-23) >>
Nattuglan #5 final (2020-03-18)
Kategori:
Tävling
Karta/område:
Lida
Arrangör:
Tullinge
Distans:
Natt masstart
Sträcka:
7,1km
Sträcka:
8.42 km
Tid:
71:16
Suck! Men ändå en mycket trevlig kväll i skogen. Borde dock ha nöjt mig med korta banan och dessutom tagit med mig lite orienteringsfokus.
1. Bestämde mig för att inte luras med i övertempo utan att istället hitta en behaglig lunk. Väl medveten om att det rent placeringsmässigt inte är rätt strategi. Lyckades hyfsattycker jag även om det är snudd på omöjligt att inte dras med lite grann ändå. Kollade inte jättemycket på kartan, men hade koll på stigen vi korsade halvvägs och var rätt lugn med tanke på järnvägen som sista säkra. Blev lite förvånad när alla framför drog lite vänster när vi passerat järnvägen. Kollade kompassen och tog egen väg. Uppfattade det som snudd på grön sankmark och blev ännu mer förvånad när jag var tvungen att vika vänster för att ta kontrollen. Kändes som skev karta, men troligare är att jag inte klarade att ta ut rätt riktning.
2. Följde efter ett antal lampor, lite på avstånd. Ett avstånd som då och då växte och med det risken att tappa kontakten. Fick tulla lite på att hålla min egen lunk. Efter att vi lämnat stigen efter Rödmossen splittrades gänget framför i undergrupper. Nöjd med mitt vägval.
3. Tappade kontakten, men ute på stigen kom det lite nya löpare från olika håll kändes det som och jag hade lampor att följa runt sankmarken. Men löparen före mig tappade till de framför och jag hade inte ork att gå ikapp, förbi och täta luckan. Så framme vid kontrollen hade jag bara en lampa före.
4. Inga problem.
5. Borde ha dragit söderut till stigen uppe på höjden. Det var nog egentligen planen. I stället hamnade jag på linjen. Ensam i mörkret gick det nu plågsamt långsamt. Försökte dra mig till vänster, men naturen stretade emot. Blev mer och mer säker på att jag förr eller senare skulle hamna i det gröna. Det gjorde jag också, men inte det gröna jag trodde, varför jag pinsamt drog åt fel håll några meter på stigen som jag till slut kom ut på. En blick på kompassen och jag fattade både att jag sprang åt fel håll och vilken stig jag var på. Korsade storstigen och plötsligt kom en lampa från vänster ut framför mig. Jag fick lite draghjälp i löpningen, men valde att lämna stigen upp mot kontrollen klart före min hare. Trots att jag letade efter två stenar och inte en brant stämplade jag före.
6. Satte av på kompass och tänkte studsa på stigarna vänster om strecket. Men när jag kom till första stigen som jag bara skulle korsa gick den 90 grader mot vad jag förväntat mig. Kliade mig i huvudet tills jag såg att 5:an på kartan var konstigt ritad. Upp-och-ner faktiskt. Suck! Bara att vända. Det nya utgångsläget resulterade i en ny plan via golfbanan, trots att det såg ut som en lång omväg. Förvirrades av en stigkorsning som inte fanns redovisad på kartan. Letade mig rätt och genomförde resten av sträckan helt godkänt. Nöjd att jag inte valde att attackera från stigen söder om kontrollen genom det gulgröna.
7. Började kontrollerat att runda uppe på höjden. Hade god kontroll, men så började jag tänka på annat. Plötsligt visste jag inte alls hur långt jag hade sprungit. Vek höger, men med osäkerhet i tanken gjorde jag bort mig. När jag skulle ta nya tag struntade jag antingen helt i kompassen eller så lyckades jag med konststycket att vända på kartan igen. Vet faktiskt inte vilket. Hittade en sten bredvid en höjd som jag tyckte skulle vara gul. Fick dock ingen sten på kartan att stämma så, inläsningen misslyckades. Drog lite på måfå tillbaka mot 6:an trodde jag. I verkligheten var jag på väg åt ett helt annat håll och närmade mig faktiskt kontrollen. I det läget upptäckte jag att kompassen och jag hade helt olika uppfattningar om verkligheten. Slog en flukt på klockan och insåg att brorsan redan måste ha väntat en stund vid bolen. Förvånansvärt enkelt beslut att avbryta, söka mig mot storstigen norrut (jag visst ju inte riktigt var jag var) och ta spåret till mål. Vi hade i alla fall tur med vädret.
Visa kommentarer
Dölj kommentarer
(
0
)
Lägg till kommentar
Namn:
E-post:
Spara