Vinterserien (2020-03-01)

Hävdade i bilen hem från Härjedalen att mina ben inte blir trötta av en vecka på telemarkslagg. Tveksamt skryt må jag erkänna.
1. Drog iväg på stigen med bara en flyktig blick på kartan. Funderade lite smått vilken av stigarna jag sprang på. Har ingen aning om hur tankarna gick, men jag vek strax höger och trasslade mig ner för en brant. Blev stillastående och undrade var i all sin dar raden av branter som tornade upp sig på min vänstra sida kunde finnas på kartan. Till slut insåg jag att vattnet inte alls såg ut som den borde och fattade var jag var och vad jag hade gjort. Vände längs stigen och insåg att jag skulle komma tillbaka till startpunkten. Plötsligt, utan någon som helst förvarning valde min kreativa sida att vakna till liv. Just där och då var upplevde jag det som en lysande idé. Helt skamlöst tog jag två steg vänster, tömde pinnen för att därefter startstämpla på nytt. Ungefär som om jag tog en kontroll i farten. Man kan väl jämföra det med att slå första bollen på första tee out-of-bounds, muttra lite, pegga upp på nytt och hänvisa till Mulligan. Men redan innan jag lämnat triangeln sköljde den moraliskt förkastliga vidden av mitt fusk över mig och jag fick tråckla mig genom resten av banan med skammen hängande i hasorna. Klarade ändå andra försöket på första kontrollen hyfsat.
2. Tog det varligt.
3. Ner till bron. Ingen fart på vägen. Kontrolltagningen såg enklare ut på kartan än den var.
4. Kom inte i något bra stråk, fick göra en tidskrävande sidoförflyttning för att komma bort från tomterna. Kontrolltagningen ok.
5. Missade riktningen ner till vägen, blev passerad och därefter frånsprungen på vägen. Stapplande klättring uppför, men bra kontrolltagning, trots att jag mötte brorsan som förvånad undrade hur jag kunde vara bakom. Han var lyckligt omedveten om mitt pajasfusk i inledningen.
6. Bökigt på marken andra halvan. Fastnade ibland fallna träd.
7. Hade nog tänkt att dra på linjen, men det gick ändå någorlunda som det blev. Trasslig kontrolltagning på grund av bäveraktivitet. De förvuxna gnagarna seglade inte precis upp som favoritdjur just denna förmiddag.
8. Fortfarande rejält trassligt. Försökte hålla mig på något stigliknande, men det var inte lätt. Blev lite förvånad hör högt stenen låg.
9. Rätt bra, hade draghjälp.
10. Tyckte att jag tog kompassen till hjälp när jag lämnade vägen för att bara springa upp och stämpla. Läste dessutom stenskravel och punkthöjderna till höger. Valde därför att ignorera min ledsagare och tappade en minut.
11. Grovorienterade bara. Hade diket som en medveten väckarklocka. Tyckte att jag identifierade den vida sänkan i ringen bra, men misslyckades ändå med att spika kontrollen. Dåligt.
12. Sämre! Höll inte riktningen och fick för mig att det var grönt där kartan lyser vit. Hittade en skärm och sprang upp på fel höjd innan jag letade mig rätt.
13. Rätt ok, men inte snabbt.
14. Dito