Vinterserien (2020-02-09)

Idag hade jag inte kroppen som eliten kan haspla ur sig. Det blev en långsam historia och som vanligt när man blir trött orkade inte hjärnan orientera. Bedrövligt på alla sätt, men förhoppningsvis var det något som drevs ut. Kände mig i alla fall piggare en på länge på eftermiddagen.
1. Började i optimistisk fart. Lite bökigt under fötterna att runda vattentornet.
2. Trampade på rätt bra.
3. Upptäckte på vägen ner mot ängen att brorsan som startade efter var före. Men vi sprang olika banor så jag antog att han inte varit vid vattentornet. Tyckte att jag sprang på rätt bra, men kom inte närmare. Efter Uggleviken valde jag höger, trodde att Fredrik som följde stigen i norra ängskanten kanske hade en annan kontroll. Men han stämplade före och hade nog utökat avståndet.
4. Fortfarande efter fast jag genade genom det gröna och Fredrik ändå han stämpla en kontroll och runda. Vänster. Ute på stora ängen drog han vänster uppenbart inte dit jag skulle. Precis här fattade jag att det skulle bli ett riktigt segt lopp. Minskade farten, men försökte ändå hålla i någorlunda. Inga problem med kontrollen.
5. Hehe, ut på asfalten och gjorde upp en fin plan. Men så började jag tänka på hur jobbigt det var. I rent önsketänkande öppnade jag en grind och sprang in bland husen. Svårt att förklara hur i hela friden jag kunde få för mig att jag var uppe vid Lappis. Nåväl, genade lite bland husen och transporterade mig en bit innan jag vek upp i skogen. först då började jag inse att ingenting stämde. Men det tog sisådär två och en halv minut innan jag insåg vad jag hade gjort. Inte kul för en utmattade själ. Därifrån gjorde jag väl en hyfsad insats om man bortser från att jag inte hade någon fart alls uppför, och det var mycket uppför.
6. Inte rätt vägval. Klättringen nerför branterna var vådlig och tog rejält med tid. Bäst hade nog varit att springa ner vänster rätt tidigt.
7. Ok.
8. Tänkte gena och ta kontrollen lite på måfå. Hjärnan funkade inte. Kostade ytterligare två och en halv.
9. Trivialt med det vägvalet.
10. Tänkte gena på linjen sista biten, men blev osäker på om det gick att komma över diket.
11. Oboy, inget fokus. Tyckte att jag borde klara att ta kontrollen genom skogen. Hade jag kanske gjort också om jag bara struntat i alla stigarna. Nu blev det rejält förvirrat.
12. Ok
13. Ok
14. Använde inte kompassen och blev lurad av kartan i kombination med ett par som satt och fikade. Jag var helt säker på att de måste ha suttit i det vita lilla området innan kontrollen. Att de skulle sitta i grönt kunde jag inte ana. Särskilt inte som det var en tämligen öppen liten häll där de slagit sig ner. Inte grön på något sätt faktiskt. Men när jag zoomar in i Livelox är det faktiskt ett grått fält insprängt i det gröna. Det hade jag inte sett på tävlingskartan hur många luppar jag än hade tagit i bruk.