Mila by Ningt #2 (2019-12-18)

Tuff kväll i tufft startfält. Som slagpåse kan man inte annat än imponeras över motståndarna.
1. Gjorde bort mig redan innan start. Hamnade längst fram vid startpunkten efter den gemensamma vägövergången. Det var inte rätt, i det här startfältet smällde inte min löpfart högt. Fullt sjå första bitet att försöka hålla fart, hålla till höger för att kunna bli passerad och att sätta fötterna något kontrollerat bland rötter i lera. Kartkontakten blev lidande. När täten som runnit ifrån mig vek höger såg jag min chans att gena lite. Med en hastig blick på kartan kunde jag dock konstatera att de var fel ute. Jag korrigerade tillbaka till den rätta vägen. Följde ledet av lampor och kom naturligtvis till fel gaffel. Men jag var tämligen säker på att jag skulle högre upp på höjden, så det var egentligen inget problem. Förvånas dock fortfarande av gafflingar i längsled som endast lurar halva gänget.
2. Skulle naturligtvis tagit tre steg ut på stigen. I stället sprang jag parallellt med den till den större vägen. Först där såg jag möjligheten att runda. Sagt och gjort. Funkade bra, fast jag fick ytterligare en felgaffel på vägen så att säga. Med runtvägvalet blev även detta i praktiken en gaffling i längsled.
3. Ok, men överfarten i början började ta ut sin rätt.
4. Ingen vidare plan. Trasslade mig fram och försökte utan vidare framgång följa några snabbare, flyende lampor. Tyckte att jag hade sprungit länge när jag kom till ett stigkors som jag inte alls lyckades identifiera på kartan (jag hade tappat koncepten och inte kommit så långt som jag trodde). Instinkten skrek höger, men kompassen sa vänster. Bestämde mig för att lita på den senare och söka den väglika stora stigen. Borde vara säkert och inte alltför tidsödande. Men den stig jag sprang på försvann under mina fötter och jag fick trassla mig plågsamt långsamt genom grönt. Suck, inte många meter ifrån en parallell stig påstår GPS-kurvan. Till slut nådde jag ändå vägen och kunde transportera mig söderut. Valde att gå över höjden. Tänkte att jag kunde få hjälp av utgående lampor att hitta kontrollen. Men antagligen var jag för sent ute.
5. Alldeles för tveksamt samt långsamt. Men jag hittade fram i alla fall.
6. Ok
7. Ok, parallellt med en annan gentleman.
8. Rätt hade kasnke varit att söka stigen söderut. Det gula under linjen innan vägkröken var rejält trassligt. Men det kunde i alla fall inte jag utläsa av kartan. Fortsatte på vägen med planen att runda hygget. Saknade antingen fart eller tålamod så jag vek in för tidigt. Resultatet blev ett parallellfel. Fattade så småningom och kunde korrigera bra.
9. Inga problem
10. Stämplade med ett par andra gubbar och bestämde mig för att ta hjälp av dem resten av banan. Förvånades dock av tempot, tämligen omgående fick jag lägga allt fokus på att röra benen. Det hjälpte inte och framme vid vägen var jag avhängd utan kontakt. Visste var jag dök in från vägen men terrängen överraskade mig. Den trevliga, lättlöpta, öppna höjden jag hade visualiserat lyste med sin frånvaro. I stället upplevde jag det som snudd på ljusgrönt utan någon känsla av höjd över huvud taget. Även om jag förvisso tog några steg uppåt fanns inget i terrängen som vittnade om något annat än lågland. Hade jag bara litat på min ingång och kompassen hade det kanske ordnat sig. I stället började jag famla efter alternativa förklaringar. De gröna fläckarna öster om kontrollen drog till sig min blick. Jag började rätt planlöst vandra västerut för att identifiera höjden (som jag ju redan befann mig på). Hade turen att slå på 11:an! Kunde vända och ta kontrollen samtidigt som en annan lampa.
11. Tillbaka, men inte fläckfritt trots att jag just besökt platsen.
12. Ok
13. Ok, fast en rät linje påstås ibland vara närmaste vägen mellan två punkter.