Mila by night #1 (2019-11-13)

Vilken kontrast mot söndagen! Tänker då inte i första hand på ljus och mörker utan på trängseln i skogen. I söndags, men tidig start, orienterade jag själv från första till sista steg. Utan hjälp vare sig i transport eller kontrolltagning. Mila är en helt annan grej. Inledningsvis löpning på led som efterhand tunnar ut och gödslar skogen med starka lampor som en spegling av natthimlens stjärnor och stjärnhopar där ovan. Inte för att jag tror att stjärnhimlen syntes i dimman, fast det kan jag rimligtvis inte veta eftersom blicken aldrig sökte sig uppåt.
Noterbart är att Ola förgyllde kvällen med sitt deltagande. Det var inte igår. Kul!
1. Haningegubbarna (utom efteranmälda Ola) stod samlade längst till höger i första startled, med en viss oro för att bli nertrampade när det imponerande startfältet skulle dra iväg. Men det gick bra och klättringen upp mot de gafflade förstakontrollerna tog sin början. Jag försökte hålla någon form av position även om jag sjönk genom fältet. Kanske inte riktigt bästa vägvalet, men höll i alla fall en viss koll och kunde styra in mot rätt gaffel.
2. Följde ledet.
3. Följde ledet. Minns att jag fick en känsla av att det inte var speciellt jobbigt. Härlig känsla, om den har någon verklighetsförankring är svårare att sia om. Men om den stämmer så är det mumma, då gäller det bara att få upp farten.
4. Splittrade sig lite framför, men ändå gott om lampor att följa in i det gröna.
5. Hängde på, men tåget gick till fel gaffel. Eller som det visade sig i efterhand till ett bo som inte hörde Pöbel till. Många förvirrade själar här, jag klarade mig ändå hyfsat, fick koll på prylarna och begränsade tidstappet.
6. (Södra fjärilen medsols) Planen var att runda vänster, men jag hade inte integritet nog utan hängde på lamporna framför. Det var nog lite synd.
7. Märklig gaffling, begriper inte riktigt tanken. Snudd på varenda löpare måste få blänket av första reflexen, vilket innebär att halva gänget inte får någon nackdel alls. Eftersom skärmarna ligger så väldigt nära varandra krävs det dock rätt mycket för att inte sådana som jag med den bortre kontrollen skall fram och kika på den närmre, tappa några sekunder och dessutom bli förvirrade trots hyfsad koll på kartan.
8. Ok
9. Ok, hittade tillbaka till boet.
10. (Norra fjärilen, motsols). Tunt med lampor före nu. Började bra, men så tillbaka i gamla synder. Ett infall och så vek jag kraftigt vänster utan att rådfråga kompassen. Letade mig fram så småningom, trots att förvirrade själar alldeles i närheten av kontrollen lurade mig att ta en extra sväng. Tänkte att den inte kunde vara där om de inte såg den. Två och en halv minut kostade det hela.
11. Ok, bortsett från att jag okoncentrerat vek av stigen efter någon annan lampa. Det var ju inte alls tanken. Kom till sans och återvände till planen.
12. Ett par yngre killarstämplade före drog iväg, men för lång till höger enligt min smak. Plötsligt helt ensam i skogen. Skötte det hyfsat. I klättringen upp (brant, snudd på att jag inte kom upp) kom andra med ett snävare vägval.
13. Inte sällan man missar boet tredje gången man skall till detsamma. Lätt att tro att det kommer ordna sig av sig självt. Men jag kom till fel gaffel. Måste ha sett härjad ut för där stod Filip och skulle prompt visa mig var jag var på min karta. Satte griller i huvudet på mig för jag tänkte mest på varför han stod still där, särskilt om han visste var han var.
14. Dålig utgång. Rättade till men trodde att jag klafsade över mitt i det större kärret innan kontrollhöjden. Tyckte att jag läste in mig bra, men reflexen jag fann hängde vid en sankmark. Inte vad jag skulle ha. Gjorde fel antagande med en utflykt som följd. Två och en halv minut på minuskontot. Synd annars hade jag kanske lyckats hålla undan för Ola.
15. Nu fick jag istället plötsligt Olas rygg ner mot stigen och kunde heja innan vägen.
16. Helt ok.
17. Märklig fulgaffling, medsols eller motsols på slingan. Redan på dagen ör det inget vidare med löpare på kollisionskurs. På natten med bländande monsterlampor är det sämre. Feltänkt hävdar jag. Nåväl, för lite egen koll hade jag. Följde mest en yngre gentlemans lampa. Straffade sig när reflexen inte dök upp. I sluttningen. Både grabben och Ola var snabbar i tanken och jag kunde följa dem höger till kontrollen.
18. Följde Ola.
19. Följde Ola, när han tvekade en sekund försökte jag passera med lite genare väg, men jag var ändå efter vid stämplingen.
20. Borde ha gått nästan söderut i det som ser lättlöpt ut, ner till kraftledningen för att följa den i mål. Kanske hade jag kunnat vara före Ola i mål då. I stället tog jag rygg och fick en lektion i att ta sig fram i terräng. Med långa kliv tycktes det ändå som att Olas fötter ändå alltid fann rätt markkontakt. Jag hade fullt sjå att hänga med och var aldrig nära att utmana. Det hann till och med in en gubbe emellan oss vid målstämplingen.