Helg utan älg, dag 2 (2019-10-20)

Tre fullkomligt usla sekvenser och ytterligare ett par konstigheter. Däremellan inte så tokigt. Men slutresultatet blir såklart alldeles för dåligt. När skall jag lyckas hålla ihop tekniken ett helt lopp? Kanske måste jag backa tillbaka och försöka få till en stabil grund. Hur nu det skall gå till?
1. Första planen var att ta hörnet på tomten, hitta en bra väg upp för klinten och ta kontrollen ovanifrån, ungefär längs linjen alltså. Vek av stigen och påbörjade klättringen. Det var jobbigt. Insåg att jag kunde spara lite höjd och samtidigt få en enkel ingång via branthörnet. Sagt och gjort, bra start!
2. Började bra på linjen. När jag kom till andra stigen insåg jag att jag slarvat med riktningen och inte var säker på var jag var i sida. Hur korkad får man vara? Varför kan jag inte lära mig någonting av tidigare misstag? Funderade på att springa ner till stigförgreningen till höger för att säkra en attack. Bar emot, så istället försökte jag läsa in den lilla kulle jag hade framför mig. Men den var inte med och jag drog felaktig slutsats att jag var en bit höger om linjen. Därav min märkliga attackvinkel. Efter lite irrande bestämde jag mig för att springa ut till väten och försöka från andra hållet. Gick bra, men otroligt tråkigt att inleda banan på detta vis.
3. Liten revansch, bra genomfört. Tråkigt nog syntes just denna kontroll när jag hade kontroll på långt håll.
4. Vet inte riktigt hur jag skall förklara detta. Antagligen bara en flyktig blick på kompassen och sedan ett antagande om att det bara var att springa och att se höjden på någorlunda långt håll. Minns att jag noterade att jag passerade en hjälpkurva, men sedan fick jag i ögonvrån syn på en höjd till höger. Helt utan kritisk tänkande fick jag för mig att det måste vara min. Vek i strid med kartan ner för hjälpkurvan igen, rundade höjden och kunde triumferande stämpla. Men det var inte rätt kodsiffra. Turligt satt skärmen vid en brant som var lätt att identifiera på kartan. Där kunde sträcka ha stannat vid att klassificeras som en lätt pinsamhet. Men jag underskattade min förmåga att inte orientera 100 meter från en exakt punkt. Kan inte ha nyttjat varken karta eller kompass. Helt oförmögen att räta upp situationen. Till slut fick jag springa tillbaka till branten och ta nya tag och tvinga mig själv till att orientera. Suck och stön!
5. Ok, men varför ser det så ofta ut så här. God riktning tills jag börjar närma mig. Antagligen för att jag överger kompassen till förmån för dålig kartläsning. Sluta upp med det!
6. Hade någon tanke att söka mig höger till otydliga stigen. Kände att jag misslyckades och försökte kompensera. Kände att jag misslyckades med det också. Och fick vika ännu mera höger. En kamp mot min inre kompass som tyckte att jag sprang tvärs färdriktningen, typ mot åttan. Kan man kalibrera inre kompasser? Lyckades i alla fall nå stigkorset som avsett och avslutade kliniskt.
7. Bra, men kan inte säga att jag blev vän med höjdkurvorna. Fick verkligen inte ihop karta och verklighet.
8. Bra, nyttjade både karta och kompass.
9. Rätt vass faktiskt! Försökte med höjd blick och långa siktpunkter för kompassriktningen. Funkade fint, varför kan jag inte fokusera så hela lopp.
10. Fortsatte på samma goda sätt, men så började jag bli lite orolig att det gula inte dök upp. Vred på huvudet och såg en öppning till vänster, vilket ju egentligen var helt i sin ordning. Men jag bestämde mig för att det var den gula fläcken innan kontrollen. Blev lite förvirrat, men klarade att reda ut situationen och vika tillbaka. Hävdade efteråt att jag inte märkte det gula innan kontrollen, men det är ju inte så konstigt för jag rundade ju den på kartan.
11. Bra sträcka, både karta och kompass. Det var besvärligt att springa i kärret. Vissa steg sjönk man rejält, nära att falla pladask ett par gånger.
12. Å så kommer en sådan här utgångsriktning från Hades igen. Svårbegripligt. Nåväl det skulle bli värre. Snitslingen på andra sidan vägen var långt innan tomtgräns, inte så många steg från vägen. Hamnade snabbt i ett redigt upptrampat spår. Men så plötsligt inser jag hur tätt det är till vänster och att jag lätt skulle kunna springa förbi kontrollen utan att se den. Tanken följdes tämligen omedelbart av en känsla att jag sprungit rätt långt sedan snitslingen (hade redan glömt att den inte var i tomtgräns). Så jag stannad upp, tvekade, skaffade mig ångest och vände åter några steg i två omgångar innan jag tog mitt förnuft till fånga. Pust och stön.
13. Satte upp hyfsad fart.
14. Var inne på att gå vänster, men valde i sista sekund höger.
15. Trampade på vad jag hade.