Natt-DM (2019-09-06)

De senaste helgerna har inte bjudit på lysande prestationer. Det blev inte bättre i mörkret. Det positiva är att jag ändå tyckte att jag sprang på hyfsat och att kroppen inte protesterade mot det. Förvisso brukar mörkret ge en överdriven fartkänsla, men ändå.
Sen start och ensam på min startminut. Arrangören hade inte riktigt lyckats få till ett jämt startflöde. Rent resultatmässigt är det knappast en fördel att det är snålt med andra lampor i skogen. Men som upplevelse är det klart roligare att vara ensam i nattens mörker.
1. Satte iväg över golfbanan och dök in i första skogen. Fastnade rejält i trasslig terräng. Det hade jag inte förutsett. Till slut ut på andra sidan. Följde golfbanan och svängde ner för den tydliga höjdkurvan och dök in i skogen. Trassligt igen, men uppför höjden och där uppe satt reflexstaven. Stämde fint. Kollade jag kodsiffran? Nä, men det borde jag ha gjort. Min kontroll (43) satt 40 meter från kontroll (56). Lika långt in från skogskanten. Det ena en punkthöjd och det andra är en liten ringhöjd. Båda i nordöstra hörnet av en större höjdkurva.

IOF har en regel att kontroller inte får ligga närmare varandra än 30 meter. Gäller det ”similar features” bör avståndet vara minst 60 meter. Fattar att ett svenskt DM inte lyder under IOF:s regelverk, men motivet bakom den internationella regeln torde vara allmängiltigt. Problemet regeln finns för lär inte vara mindre för nattorientering när löparen inte har samma möjlighet till överblick av omgivningarna.

Mitt gnäll nu förringar inte på något sätt mitt ansvar att kolla kodsiffra. Men jag förundras ändå en smula. Kan frågan om man skall lägga två förväxlingsbara kontroller så tätt verkligen inte kommit upp på bordet under det digra banläggnings- och bankontrollarbetet? Det är ju inte precis så att det saknades alternativa kontrollpunkter.
2. Ok
3. Utgången märklig, transporten helt ok (hehe på golfbanan). In i ringen stanna jag upp och tänker att det betalar sig att lägga tid på att klura ut kartbilden exakt. Visar sig vara omöjlig: Jag misslyckas i alla fall och snurrar bort tid.
4. Borde kunna sprungit rakt på.
5. Lade lite tid på att välja det enklaste vägvalet och genomförde det utan anmärkning.
6. Katastrofal riktning. Använde jag min nya fina kompass? Röd platta speciellt avpassad för nattorientering :-).
7. Följde planen inledningsvis, men blev ändå osäker ett par gånger. Obegripligt feltänk när jag missade att vika vänster i stigkorset och så småningom fick vända tillbaka. Avslutningen ok.
8. Bra vägval tycker jag nog, även om det blev klättring på slutet.
9. Oboy! Identifierade att elljusspåret agerade uppfångare så i det stora tänkte jag att det gällde att måffla på och sikta lite höger. Tänkte att ett par hundra meters sidoförflyttning på elljusspår kunde vara helt ok, kanske till och med tidsbesparande än att finorientera i mörkret. Men jag måste ha vänt på kartan eller nåt i utgången. Idén var att gå ut nordöst mot den stigen. Svårbegripligt. Efter en liten stund insåg jag att jag inte sprang dit kompassen önskade, men då var jag redan förlorad i kartläsningen. Fattade aldrig var jag var eller hur mycket jag hade glidit höger. Kan inte riktigt förklara hur jag senare knäcker till och drar åt SV. Turligt fångas jag av kraftledningen och inser att jag är en kilometer fel i sida. Måste vara någon form av rekord? Mentalt jobbig stiglöpning. På slutet vilja inte tappa höjd och tänker att det är säkrare att ta kontrollen uppifrån. Det kanske det var, men knappast tidsbesparande.
10. Ingen vidare riktning, men ok.
11. Knappast kliniskt.
12. Ok.
13. Ok