Trekvällars E1 (2019-07-01)

Det där med att vila sig i form är en myt. 19 dagars total inaktivitet funkar helt enkelt inte (sjuk, inte bara lat). Benen ovilliga stockar och det lilla flås som ändå fanns för en månad sedan lyste med sin frånvaro. Orkade varken springa eller orientera.
1. Klockan verkar inte ha varit med i matchen trots att jag satte på den innan start. Tyckte att jag satte av i ett lugnt, kontrollerat tempo. Skulle visa sig vara för snabbt för banlängden. Över hygget med en liten tvärförflyttning på stigen efter vita fläcken. Sparade någon höjdkurva höger om linjen. Upp på kontroll-limpan och tänkte där att översta höjdkurvan skulle vara lika tydlig i verkligheten som på kartan. Det var den inte. Men i stället för att lugna ner som jag borde tuggade jag bara på. Antagligen ägnade jag inte heller på kompassen någon uppmärksamhet. Blev lite orolig att jag sprungit för långt, men ignorerade varningsklockan. Hittade en kontroll som inte var min och fortsatte mot sunt förnuft ännu längre. Nästa kontroll var förvisso min, men ínte min första utan min andra. Suck! Tillbaka, träffade inte nu heller, men väl brorsan som startade två minuter efter.
2. Kunde springa på hyfsat eftersom jag rekat.
3. Rätt ok ändå. Vid stämpling frågade en snubbe om jag hade kontrollen. Vid mitt jakande svar sa han att jag då kunde visa honom för han hade ingen aning. Mot mina principer (han varken grät eller kunde klassas som barn) visade jag kartan, pekade och beskrev att de var största sänkan i sluttningen ner mot vägen. Han muttrade om att jag hade fel skala. Men sedan ändrade han sig och ville titta igen. Jag nekade med orden ”Jag orkar inte” och drog iväg. Surt ropade han ”Hoppas att du vinner” efter mig. Lustigt med olika perspektiv. Tydligen gillade inte han mitt beteende. Ömsesidighet är en fin sak.
4. Märklig löpväg, men jag letade mig rätt.
5. Orkade inte hålla koll. Hoppades att det skulle lösa sig. Såg något som såg ut som en byggnad (det var en container). Visade sig vara i det svartstreckade området, men jag misstolkade det som tomten norrut. Riktigt uselt, den ligger ju nedanför branterna. Tog ett tag att nyckla ut.
6. Äsch började leta halvvägs, inte skarp.
7. Kurvan ser lite bättre ut än hur det var. Kan inte hävda att jag hade örnkoll. Fick lite hjälp på slutet när jag såg brorsan stämpla på håll.
8. Bra, nästan i kapp Fredrik tack vare rakare väg.
9. Valde att gå lite vänster för att inte springa i Fredriks fotspår. När jag följde stigen upp lite till höger korsades våra vägar. Sedan blev vi förvirrade tillsammans med några andra på de vita öarna i sankmarken. Jag kom till sans aningen före och kunde stämpla först.
10. Hamnade mer än sökte mig till vägrakan. Fredrik tog genare väg och var nästan ikapp.
11. Vid det här laget var min karta en knöglig boll. Måste verkligen vårda den bättre. Tog oändlig tid innan jag fick ordning på vecken och kunde se vart jag skulle. Rörde mig under tiden, därav den märkliga utgången. Fredrik en bit före. När jag kom till höjdkurvan innan ringen såg jag Fredrik irra söderut. Jag lät mig inte förledas utan sprang och stämplade.
12. Helt ok, ett säkerhetsstopp vid stigen.
13. Började bra, men tröttheten tog överhanden. Stapplade fram utan riktningskoll. Kom ut på stigen och följde den alltför långt. När jag v’l lämnade den avslutade jag ok.
14. Ok, Fredrik kom från NNV när jag stämplade. Insåg att han inte kunde ha tagit 13 ännu.
15. Ok orienteringsjobb, men utan fart.
16. OK
17. Sökte stig, försökte hålla fart.
18. Helt färdig, blev en avstannande spurt. Helt utpumpad i mål.