Enskede långdistans (2019-04-22)

Intressant att se hur kroppen skulles ställa sig till tredje långdistansen på fyra dagar. Förvånansvärt pigg måste jag säga. Inte för att det på något sätt hindrade mig från att bli väldigt trött och när det gäller fart önskar jag att hade lite mer resurser att skryta med. Men hyfsat flyt i orienteringen.
Lite roligt att jämföra de tre långdistanserna under påsken. Redigt stor skillnad på banor och terräng, nästan som helt olika sporter. Föredrar dagens knepigare orientering.
1. Noggrann, bra koll hela vägen.
2. Valde linjen över berget. Enklast, men varken snabbast eller mest kraftbesparande inför fortsättningen. Lite virrig i kontrolltagningen.
3. Tog mig upp på rätt nivå, vilket jag identifierade som svårigheten med kontrollen. Avslutningen blev ängslig ändå.
4. Tog mig tid att hitta ett bra vägval, men det fanns inget sådant. Valde en vänsterbåge för att det såg renast ut där. Hade bra koll i början, men en viss osäkerhet inträdde på mitten innan jag nådde stigen. Tog därför en liten tvärförflyttning på densamma för att säkra var jag var i sidled. Fortsatte bra och betalade höjdkurvepriset för att komma upp till röset för attacken. Läste slarvigt att branten vätte åt andra hållet och tappade nästan en halv minut på det.
5. Borde ha tagit mig ner direkt. Hade varit både snabbare och säkrare. Men inga stora problem.
6. Svårt att klaga på det genomförandet.
7. Dagens klåperi. Planen var att gå höger om höjden med röset, slå på stigen och avsluta ungefär som jag gjorde, bara lite snabbare och bättre. Men efter lite för få steg undrade jag var i hela friden rösehöjden var någonstans. Borde vara rätt monumental tänkte jag. Fick syn på något till höger och genast övergav jag sunt förnuft och kompass, slog fast att det var den sökta höjden, vred på kroppen och sprang och rundade densamma. Letade mig så småningom tillbaka till planen och avslutade någorlunda om än långsamt, lätt stukad av mitt eget agerande.
8. Sökte stigen. Det funkade.
9. Alltså kroken är inte så dålig som man kan tro. Sprang rakt till vätskekontrollen. Man kan tycka att det är rätt märkligt att det blir en del av banans orienteringsutmaning att bedöma om det är värt en omväg för att få dricka. Jättekonstigt faktiskt. 30 sekunder kostade tvärförflyttningen på vägen för att vätskan inte fanns där man ville springa. Helt okej avslutning. Kanske något överförsiktigt.
10. Bra
11. Klart nöjd med denna sträcka.
12. Trodde att jag skulle ha branten och valde därför att gå ner. Hade tjänat tid på att kolla kontrollbeskrivningen.
13. Rätt bra, kanske lite väl bekväm med stigarna, kunde ha genat lite mera.
14. Hamnade obegripligt ur kurs. Kostade lite tid att tveksamt rätta till det.
15. Äsch, inget bra vägval. Borde sprungit över berget till skärningspunkten mellan kraftledningen och stigen. Alternativt kanske man skulle ha utmanat sankmarken på linjen.