Mörtsjödubbeln lång (2019-04-13)

Moahhahhaaahhaa! Ojojoj! Man skulle ju kunna tycka att jag borde vare en smula bättre än så här. Det är faktiskt inte första gången jag försöker genomföra ett orienteringslopp. Kul med svår orientering i tuff terräng. Precis som det skall vara! Mindre kul att just jag inte klarade av det.
1. Trevligt med en lagom lång förstakontroll så att man kommer in bra i loppet. Inga svårigheter.
2. Klurig lite längre sträcka. Första tredjedelen kändes planen ganska enkel. Genomförde det som tänkt också. Sedan ställde det gröna bältet innan kontrollen lite griller i huvudet på mig. Tänkte att jag skulle undvika det och runda på högersidan. Naturligtvis fanns tanken att det vore klokt att hålla kontakt med fältet till höger för att det vore säkrare. Men visst borde jag klara av att hålla koll på högersidan om jag bara fokuserade. Det lyckades jag inte med. I stället gjorde sig kroppen påmind. Uppenbart var den inte riktigt med på noterna i dag. Ställde in mig på en tuff runda i makligt tempo. Med tankarna i de banorna började jag snart vingla för att söka behaglig framkomlighet i stället för att hålla koll på var jag var och vart jag skulle. Pressade brutalt men glatt in verkligheten i någon betydligt förmånligare. I något läge var jag exempelvis övertygad om att jag identifierade surdrag i det gröna. Lite förvånad dock för det kändes inte jättegrönt. Märkligt nog slog ändå varningsklockorna till så småningom och ännu märkligare insåg jag rätt kvickt var jag var, kunde vända vänster och ge mig av mot rätt höjd. Stämde dessutom av stenen på meridianen söder om kontrollen. Plötsligt hade försynen försett mig med en tydlig attackpunkt. Man kan konstatera att jag inte precis nyttjade den fullt ut. I stället sprang jag bra upp på höjden och räknade med att skärmen skulle hänga där. Det gjorde den inte vilket blev startskottet för en tio minuter lång resultatlös finkamning av området. Eftersom jag brukar hävda att jag är orienterare hade vän av ordning kunnat ställa frågan om det inte hade varit lite listigare med inläsningsförsök? Jovisst och några halvhjärtade sådana ingick också, men det var inte bara kroppen som inte var på banan i dag. Min sista teori var dock korrekt att jag irrat för högt upp. Så motvilligt (omotiverade kroppar vill helst inte tappa höjd i onödan) tog jag mig nedåt. Måste varit hyfsat nära kontrollen för Livelox markerar träff. Men någon skärm såg jag inte och då gick jag ändå rätt långsamt. Bestämde mig i det här läget delvis med hänsyn till mina medpassagerare som högst förmodligen redan var ombytta och klara att bryta loppet. Ändå gjorde jag ett sista försök att börja om nere vid fältet. Min legendariska oförmåga till inläsning blommade ut i all sin prakt. Inte ens ett fält räckte. I bakhuvudet låg en gnagande tanke om att jag kanske finkammat fel berg och den fick nog överhanden så att jag satte väg i en till synes slumpmässig riktning. Insåg efter ett tag i vilken härad av skogen jag befann mig i och beslutade mig för att springa hem. Men för att försöka restaurera mitt självförtroende och få lite valuta för startavgiften tänkte jag att jag kunde ta avslutningen av banan från 8:an och framåt.
8. Rätt ok från det att jag började orientera. Man må komma ihåg att jag inte riktigt visste var jag utgick ifrån. Läste in mig efter hand. Avslutningen kunde definitivt ha varit mer distinkt.
9. Ok
10. Utgången helt kass, men sedan låg det massa fällen i vägen som hindrade en bättre riktning, så jag hade inte riktigt så dålig koll som det ser ut. Avslutningen helt ok.
11. Ok, stannade en stund och hjälpte en yngre gentleman.
12. Märklig krok uppe på berget, men rättade till det rätt fort.
13. Bra.
14. Ok.