Höstlunken (2018-11-04)

Brorsans vad ur slag, så jag fick trots försök att kalla in reserver angripa denna fantastiska novembersöndag på egen hand. Formen till och med sämre än förväntat dock. Å andra sidan är det inte så ofta jag springer nästan 15km faktisk väg på stig och i terräng.
1. Valde mellan stigvägvalen vänster och höger. Kanske hade varit rätt att spara meter och slicka strecket. Trots den avsevärda längden blev det höger för att det kändes enklast. Klarade mig någorlunda tills det började dra ihop sig. Mitt gula avbrottskriterie i slutet av stigen såg inte så gult ut som jag hade föreställt mig. Resultatet blev att jag passerade det innan jag vek vänster mot kontrollen. I stället för en solklar utgångspunkt belönades jag med stor osäkerhet och hanterade det rätt dåligt. Försökte rätta till, men fann inte kontrollen. Undrar om den satt rätt. GPS:en vrkar inte tycka det. Om den satt rätt så verkar i alla fall något vara skevt. Krokarna ser kanske inte så farlig ut, men bommen kan räknas ihop till nästan 8 minuter! Suck, hade behövd brorsans digra erfarenhet av förstakontroller.
2. Ok, flera löpare i skogen
3. Två par före, men jag tog egen väg. Bedömer att de sprang fortare så jag gjorde en bra sträcka och stämplade samtidigt.
4. Helt ok, trots lite tveksamhet. Belönades med varm saft.
5. Egentligen nöjd med mitt vägval. Men fort gick det inte trots väglöpning.
6. Ok
7. Inte heller detta vägval kändes så tokigt. Men det är klart, många extra meter blir det.
8. Ok, men dålig kontrolltagning.
9. Rätt och slätt bedrövligt. Varför bär jag på en kompass? Mer än sex minuter la jag bort på detta märkliga sätt.
10. Ok, men när jag kom fram till stigen visste jag inte om jag skulle vänster eller höger. Det borde ha varit självklart.