Henriks digitala kartarkiv :: Mastloppet (2018-07-10)

Mastloppet (2018-07-10)

Kategori: Tävling

Karta/område: Granby

Arrangör: Hellas

Distans: Ö8

Sträcka: 4,6km

Sträcka: 6.65 km

Tid: 70:03

Mastloppet - Traditionsenligt Morastmästerskap! Reglerna är enkla. Valfri bana och kortast löptid vinner. I år en något rumphuggen kamp med endast två deltagare. Men inte ens med en klåpare till brorsa som ende motståndare har man råd med två katastrofkontroller. Fast om det hade delats ut humorpoäng så skulle dråpliga elfte ha kunnat ge mig segern.
1. Bra start! Noterade att skärmen hängde högt och tydligt. Så högt och tydligt att jag tolkade det som en indikation på hur resten av banans skärmar skulle hänga.
2. Full koll halvvägs. Svårt att förklara riktningsändringen sedan. Trodde att jag hade örnkoll. Kunde läsa in mig på andra sidan och springa vidare till kontrollen.
3. Stämde av stenen halvvägs, men lyckades ändå inte gå rakt på.
4. Ok
5. Gled lite höger och fick inte röset som avstämning enligt plan. På andra sidan surdraget ser jag den tydliga branten och lyckas med konststycket att skapa ett parallellfel genom att gå höger om den. Fattade inte förrän jag var vid siffran fem och räddade därifrån.
6. Bra full koll hela vägen. Viktigt för stenen syntes inte på håll som förväntat.
7. Valde stig, tror att det var rätt. Bra avslutning. Kände vid det här laget att jag hade bra koll på orienteringen.
8. Tröttheten och värmen började definitivt ta ut sin rätt. Långsamt, men med koll upp till sankmark med sten på linjen. Fattar inte hur jag därifrån hamnade höger. Förvirringen stor när skärmen inte dök upp. Tyckte att jag hade gjort allt rätt. Till slut gick jag tillbaka upp på höjden så att jag såg sankmarken. Därifrån ultraförsiktig till kontrollen. Det märkliga är att jag var helt övertygad om att jag gick samma väg som jag redan provat en gång. Så var uppenbarligen inte fallet.
9. Såg möjligheten att runda på stig. Kan ha varit rätt trots väldigt många extra meter.
10. Letade mig fram. Inte mycket ork nu.
11. Så kommer det fantastiska som endast kan förklaras med syrebrist i hjärnan. Lättaste kontrollen, snudd på stig hela vägen. Hur jag redan efter hundra meter kan få för mig att vika höger går inte att förstå. Resten av dråpligheterna måste ses i ljuset av detta. Hur skall jag senare ens kunna överväga att jag har hjort ett sådant misstag. Hade jag inte irrat mig ut på vägen hade jag väl varit kvar ännu.
12. Ok
13. Ingen ork kvar att läsa kartan eller göra upp en bra plan. Avsåg att gå på linjen, men det var lite bökigt så jag tog mig sakta ner till stigen och följde den till mål.

Visa kommentarer (0)