Gotland Tvådagars E1 (2018-07-07)

Årets Gotlandsäventyr startade med färjan 04:50, frukost innanför ringmuren, tältuppslagning och Thaikäk innan tävlingen. Allt ackompanjerat av ett grubblande hur man egentligen hanterar den Gotländska terrängen. Grubblerier som skulle visa sig inte gav något vidare resultat.
1. Såg bedrägligt lätt ut på kartan. Upp på toppen och stämpla. Men 2,5m höjdkurvor på Gotland är bara avlägset släkt med Södertörnsvarianten. Överraskande svårt att veta om det fortsatte uppåt eller ej och därmed stor tvekan sista biten. Men helt ok start ändå.
2. Sökte vägen. Lyckades sedan inte riktigt hålla höjd utan gled (inte ovanligt) uppåt en smula. Men det ordnade sig.
3. Försökte vara noggrann med riktningen och stannade på vägen för att bedöma om jag var rätt i sida. Funkade.
4. Lite försiktigt, men det gick bra. Ledde in en annan löpare som irrade.
5. Lite för framgångsrik start, särskilt de två senaste kontrollerna. Detta i kombination med att jag fick för mig att springa ifrån mannen jag just ofrivilligt hjälpt de grunden till katastrofen. Till att börja med läste jag inte masten i ringkanten. Banans enklaste kontroll. Spring så fort menen bär till masten och vik ner på kontrollen. Men det gjorde inte jag. Jag bestämde mig att runda det gröna som jag anade skulle vara rätt trassligt. Så ut på stigen, högerförflytta och runda det gröna. Fint så lång, men sedan kommer hjärnsläppet. Kan inte riktigt förklara varför jag inte genomförde planen. I stället tycks jag helt ha glömt bort vad jag höll på med. Så istället för att vika upp, fortfarande med chans att nyttja masten så sprang jag bara vidare. Efter en stund blev det trassligt och jag minns att jag blev förvånad över att jag måste vara i grönt. Hade dock ingen tanke på att det var något annat grönt än det under linjen. Förvirringen ökade när höjden aldrig dök upp. Så plötsligt en huvudvridning råkade jag se masten och kunde börja rätta till obegripligheterna. Men eländet tog ny fart när jag trots närheten till mast inte lyckades hitta skärmen. Verkar ha irrat för långt ner och därefter snudd på klivit på den innan jag sprang upp till hörnet på maststaket och med noggrann kompass stegade ner. Tio minuter i stället för tre och dagen förstörd.
6. Valde mellan att springa uppe på limpan och söka mina egna spår. Tänkte med mitt stukade självförtroende att det kunde vara bra att få andra kontrollen som säker avstämning innan attacken. Inte helt tokigt bortsett från att jag aldrig såg tvåans skärm och fick min avstämning. Borde inte ha gjort så mycket, men kan inte förneka att det skapade en viss osäkerhet, som betalades med tveksamhet, krok och halvannan minut.
7. Planen var linjen fram till heldragna vägen följt av kontrollerad tvärförflyttning med bedömning av exakt position inför attacken sista biten. Misslyckades kapitalt att hålla riktningen och fick kämpa hårt mot min korrupta inre kompass för att överhudtaget nå vägen. Den säkra ingången rann liksom ut i sanden, men jag letade mig fram ändå.
8. Hmmm, vill minnas att det var ett hygge efter vägen på tävlingskartan. Ut till vägen. Lite tvärförflyttning för att säkra utgångsposition inför korsandet av hygget. Funkade.
9. Men vad är det för utgång? Tyckte att jag höjde farten rejält, men det märks ju inte om man så flagrant ignorerar idén om kortaste vägen.
10. Stod på så mycket jag förmådde.
11. Fortsatte i den högsta fart jag hade
12. Mattades en del