Trekvällars Etapp 3 (2018-07-04)

Frågan var om jag skulle kunna göra tre stabila lopp i rad. Den tanken i sig mångdubblade sannolikheten för platt fall. Tänkte försöka slå oddsen genom en enkel ”gameplan” - att förlänga allt utom löptiden…
1. Stig snudd på hela vägen kändes självklart.
2. Tänkte mig ut till vägen och vika av på stigen höger om linjen och sankmarken. Missade avtagsvägen och fick göra om planen. Funkade ok.
3. Höger om sjön kändes snudd på självklart. Det kanske det inte var, men jag funderade knappt på vänstervalet. Kontrollerat, möjligtvis lite defensivt hela transporten. Kontrolhöjden förvirrade mig dock, så det blev en liten omväg däruppe.
4. Såg trassligt ut rakt fram. Ett lätt vänstervägval hade varit rätt gångbart, men jag valde att söka vägen. Tidsödande klättring uppåt som jag toppade med ett felbeslut och en onödig krok.
5. Ok
6. Ok
7. Enligt plan, men undrar om man inte skulle ha fortsatt på vägen i vid högerbåge och ta kontrollen i förlängningen på stigen från väster. Tiden (och orken) som krävdes för klättringen halvvägs motsvarar rätt många meter på stig. Klättringen resulterade naturligtvis också i en viss osäkerhet. Men jag tog mig upp på högsta toppen, höll koll på sankmarkerna och säkrade var jag var på stigen innan kontrollattacken. Ändå rejält skönt att se skärmen.
8. Ok
9. Identifierade kontrollen som rätt svår. Noggrann hela vägen.
10. Bra fram till sankmarken vid kontrollen. Men tyckte inte att punkthöjden låg i förlängningen på den. Kontrollen hängde säkert rätt och kartan kanske är förmodligen också korrekt, men det kändes inte så där. Stresspåslag och tappad tid.
11. Noggrann igen, men tappade ängsligt kollen i kontrolltagningen. Ordnade upp det.
12. Valde att springa till gräset. Kanske inte snabbast, men säkrast.
Sjua i totalen av 37 anmälda och 23 godkända är inte så illa. Dessutom en liten revansch på Ronnie, vilket var trevligt eftersom jag misslyckades totalt med att bjuda motstånd på KM.