Trekvällars etapp 2 (2018-07-03)

Ett bra lopp tills jag sumpade det på sista riktiga kontrollen. Suck!
1. Lovade Ronnie fem minuters försprång, men han fick bara fyra. Tänkte att jag borde runda vänster på stigen för att komma in säkert i loppet. Men så kom tanken att jag för tusan är på plats för att orientera. Sagt och gjort. Vek ner i sankmarken, blev förvirrade och sprang i fel riktning. Sumpade en minut, men det kanske var värt att få en väckarklocka.
2. En viss osäkerhet. Men hanterade det bra. Lugnade ner och ordnade upp det. Ronnie hade irrat och stämplade precis bakom, men det märkte inte jag.
3. Återigen osäkert och återigen lugnade jag ner och redde upp det. Bra! Nu märkte jag att Ronnie stämplade efter.
4. Tog det lugnt och försökte hålla rätt höjd. Såg branten nedanför och var sånär på väg att göra bort mig genom att springa ner till den. Men stannade och läste rätt och fick dessutom hjälp av Ronnie in till kontrollen.
5. Lite tveksam i början. Sedan full koll. Såg inte Ronnie.
6. Kollade en annan skärm på vägen. Varför?
7. Helt ok
8. Ner på fältet hörde jag en löpare strax bakom, Ronnie ikapp igen. Viss försiktighet upp på andra sidan. Kontrolltagningen bra. Ingen Ronnie.
9. Full koll,
10. Ok
11. Bra koll hela vägen. Men så kommer tanken att det här kan bli ett bra lopp. Rena Jinxen. Sådana tankar funkar aldrig. Följaktligen en liten, liten riktningsändring och uppåt två minuter åt skogen. Oerhört irriterande.
12. Dålig riktning, men spelade kanske inte så stor roll.

Ronnie före i mål efter mitt virr vid 11:an.