Lång-KM (2018-06-14)

Manfall i klassen och endast tre på startlinjen i H35. Inbillade mig att jag hade en viss möjlighet att knipa en klubbmästartitel. Fel! Ronnie var för bra. Jag hade inte rått på honom ens med hyfsad orientering. Men att jag skulle kunna åstadkomma en sådan insats en torsdagskväll i juni är förstås ren utopi. Ändå förvånansvärt uselt!
1. Tog en stund vid startpunkten vilket de som inte startat ännu antagligen tolkade som vägvalsbekymmer. Det var det inte, jag försökte bara förstå var jag var. Valet var enkelt. Först längs med fotbollsplanen insåg jag att jag läst till sista kontrollen. Tror ändå att vänstervalet var rätt bra. Tyckte att jag höll god fart. Ikapp Gustav vid skärmen som startade 2 minuter före och som tvekade hur han skulle hantera den icke-fungerande, pipande SI-enheten.
2. Gustav sprang ifrån mig, men i gengäld passerade jag Ulf. Hyfsad koll hela vägen, men inte på höjdkurvorna i kontrolltagningen. Ingen skärm där jag förväntade mig den. Såg Gustav till vänster och fick en märklig idé att han tagit kontrollen och jag alltså var för lång till höger. Fan, orientera själv! Enda roliga var att jag lurade Ulf till samma misstag. Hehe.
3. Dålig utgång. Noll koll på avstånd. Blev förresten inte vän med 1:7500 på hela loppet. Identifierade fel brant och sprang ner i fel sänka. Längre än GPS-spåret indikerar. Såg dock vattnet och insåg mitt misstag. Upp igen, identifierade nästa brant och ner i nästa sänka. Vattnet blänkte till igen. Otroligt! Jag var två branter fel första gången. Jobbig klättring uppför. Riktigt dåligt. Kanske sprang jag för fort på vägen till ettan.
4. Såg både Ulf och Gustav framför. Sprang på ryggarna utan att orientera själv. Skäms! Rätt åt mig. Resulterade i en tiominuters kanelbulle. Helt oförmögen att lugna ner och göra rätt. Ulf och Gustav var lika dåliga, men Ronnie kom ikapp och smet läckert förbi utan att vi märkte hur han tog kontrollen. Det sämsta är nog att jag två gånger identifierade sankmarken SO kontrollen och ändå inte lyckade göra rätt. Snudd på obegripligt. Till slut tog Gustav och jag kontrollen mest för att vi mötte Martin och kunde springa tillbaka i den riktning han kom ifrån.
5. Lite skakigt, parallellt med Gustav som stämplade före.
6. Gustav vinglade lite mer, men ändå före vid kontrollen.
7. Bra, tack vare god riktning och avslutning lite före Gustav. Nästan ikapp Martin vid skärmen.
8. Bra, före Gustav och Martin
9. Ganska bra. Hyfsad koll, men blev ändå osäker på skutet och saktade ner. Lite orolig när jag nådde höjden i ringen och kontrollen inte satt där. Då stegade Gustav förbi och stämplade nere i sänkan. Att läsa kontrollbeskrivningen är en fin konst.
10. Efter Gustav till store dubbelstenarna. Där tog jag över dragjobbet. Inte bra, orkade inte hålla koll och orkade inte läsa in tydliga grejer. Resulterade i onödig tvärförflyttning på stigen. Hade inte Gustav varit med hade det blivit värre. Avslutningen ok.
11. Hade egentligen en tanke att det skulle gå fortare att dra lite mer höger och ut på vägen, men det blev rätt bra. Ute på stigen gick Gustav om och jag hade fullt sjå att försöka hänga på i tempoökningen. Klarar mig bättre i skog. Gustav rundade smart. Jag hade nog gått rakare och slösat tid på höjdkurvor och ökat risken för bom.
12. Kämpade mig lite närmare.
13. Utgången inget vidare. Vi var tvungna att söka oss till en acceptabel nedgång. Lite märklig kartritning här. Tyckte att det var för brant att gå rakt mot kontrollen och det går ju inte att utläsa av kartan. Fick göra en omfattning och trassla långsamt genom ormbunkar, med Gustav hack i häl. Kontrollpunkten var inte alls en sten utan en punkthöjd. Felritat! Jag höll på att vända och leta efter stenen om inte Gustav tagit några steg till och konstaterat att skärmen ändå satt på andra sidan.
14. Jag var före ner mot fotbollsplanen och hornen växte ut. Tänkte att Gustav skulle få jobba för att gå förbi. Försökte höja frekvensen för att hålla fart. Höll undan ungefär halva fotbollsplanen innan Gustav gick upp jämsides. Kände att han tog betydligt längre steg och jag svarade med att öka steglängden men ändå bibehålla frekvensen. Tror att både Gustav och jag blev lite förvånade. Vet inte om jag sprungit så fort på 2000-talet. Vi var jämsides upp till målet och Gustav lät gentlemannamässigt mig stämpla före. Age before beauty!