Stockhol City Cup #2 (2018-05-23)

Äntligen! Allt tvivel undanröjt. Jag är helt klart Sveriges sämsta sprintorienterarare. I ett halvt dygn levde jag i tron att jag förvisso genomfört ett uselt lopp, men ändå godkänt. Efter ytterligare ett halvt dygn kan jag konstatera att jag är dubbelt diskad. Patetiskt!
1. Helt utan fokus i starten, med tankarna på annat håll. Kollade inte startpunkten och inte var de framförvarande löparna tog vägen. Inte ens norr hade jag klart för mig. Tog kartan och sprang framåt samtidigt som jag försökte passa kartan och dessutom hitta triangeln och ettan. För sen insåg jag misstaget. Ingen större skada skedd dock. Bara upp för trappan och runda huset. Sedan vet jag inte vad som hände. Plötsligt är jag där uppe utan mening eller mål. Såväl plan som historien så här långt som bortblåst. Fick inte ihop husen och sprang mer eller mindre på måfå uppåt. Inte ens när jag till slut vände ner igen sprang jag rätt. En fullkomligt katastrofal start. 304 löpare var bättre än jag.
2. Här kommer diskningsanledning nummer två, som jag helt förträngt i ett dygn tills jag fick in GPS-spåret i burken. Panikslagen efter katastrofstarten slänger jag en blick på staketet och tar mig över detsamma. I min värld kan ett staket vara opasserbart av tre anledningar:
a. För att skydda löparen
b. För att skydda staketet
c. För att skydda det staketet avgränsar
Det låga, stabila stålstaket var inte ens nära någon av dessa. Bara att kliva över. Opasserbarheten kan bara ha specats av en fjärde anledning, att göra orienteringsutmaningen svårare. Lovvärt, men personligen har jag lite svårt för den typen av artificiella knep. Jag önskar att karta och verklighet har en dubbelriktad överensstämmelse.
Men trots detta grova fusk lyckades jag få bomtid på sträckan. 300 löpare som rundade huset (får man anta) klarade den bättre. Mitt ofokuserade tillstånd förvirrade mig totalt. Inte en susning om vad jag höll på med
3. Inte fullt så dåligt som liveloxkartan påstår. Man fick inte springa mellan husen. Höger eller vänster spelade nog ingen jättestor roll.
4. Svårt att säga om högervägvalet hade varit bättre.
5. Lite märkligt rakt på sak.
6. Valde att undvika den långa trappan. Fast varför inte snedda i terrängen? Det var riktigt brant upp i förlängningen av husväggen. Nöjd valde jag att vika innan huset för att kunna snedda och spara meter in mot kontrollen. Förvånad märkte jag att jag tappade mot löpare som rundade.
7. Inget att bråka om precis.
8. Här hade jag varit förut.
9. Valde omfattning vänster, kändes rätt.
10. Väljer väg tidigt, men lyckas inte genomföra den. Så jag får snudd på vika tillbaka för att komma ner vänster om vänstra huset i den passage jag identifierat. Tolv timmar efter loppet när jag får en zoomningsbar kartbild till telefonen inser jag att jag fuskat mig genom förbjudet område. Omöjligt att se på papperskartan under tävlingsförhållanden att det döljer sig en liten triangel av grönt under höjdkurvan. Ledsen, men jag måste gnälla och hävda dålig kartritning. Om området är förbjudet, rita grönt längs hela husväggen så att man har en chans att identifiera att det är förbjudet. Att sedan toppa detta med att rita staketet som passerbart? Visst, passerbart, men så fort du sätter ner foten på andra sidan är du diskad. Hur är det då passerbart? Filosofisk fråga: Skall kartan vara ett hjälpmedel för att lösa uppgiften, eller skall kartan utgöra en del av utmaningen?
11. Kunde ha varit bättre i kontrolltagningen.
12. De som stämplade i närheten drog alla vänster. Jag visste bättre. Efter noggrann kontroll att skärmen skulle sitta på insidan tog jag den roliga lilla skogen för att nyttja diagonalen över fotbollsplanen. Dålig utgångsriktnings dock som följdes av förvåningen av snitseln som låtsades vara staket mot fotbollsytan. Inget att skylla på, tydligt på kartan, men ändå, återigen en artificiell grej. Tidigare år har väl sådana varit inritade med banpåtryck. Fick runda. Suck!
13. Tror att det var bäst att springa bakåt/vänster. Roligt att brorsan svor över det valet.
14. Rätt
15. Hugget som stucket vänster eller höger va?
16. Rätt väg i stort. Det roliga är att jag först tänkte runda fotbollsplanen på högra sidan. Då hade jag ändå redan sprungit en gång i båda de staketöppningar jag i sista stund använde. Snacka om trögtänkt!
Förbi sista huset så valde jag att snedda. Även denna gång kunde jag förvånat konstatera att jag inte vann på det. Märkligt!
17. Genom terrängen kändes självklart. Det kanske det inte var?
18. Ok
19. Ok
20. Hela stora vägen avstängd. Får panik när jag först inte ser några öppningar. Märker inte att en strid ström av löpare bara swischar ner i den breda tunneln om jag bara lyft blicken från kartan. När jag väl fattade så var det bara att springa. Fast högervägvalet hade varit ett gångbart, men lite svårare alternativ.
21. Trivial