Vinteserien (2018-01-14)

Femtioårspartajer kan vara kalas! Så även detta, men inte som uppladdning för att orientera. Viss sömnbrist gjorde sig påmind.
1. Bra start
2. Kanske lite vingligt, men bra koll hela vägen till ringkanten. Där ovanför krönet öppande sig en stor tydlig sankmark och jag kunde inte annat än tro att jag var framme. Såg inte i skogen att det ligger en sankmark till under ringen. Borde jag ha klarat av. Undrar samtidigt varför ringen är kraftigt klippt i söder, men inte från det håll man kommer. Lurade mig. Men som sagt, jag borde ha klarat av det, eller åtminstone inte irrat i fem minuter! Suck!
3. Borde kanske gått på linjen och träffat stigkorset. Men kanske lite säkrare som jag gjorde. Ingen vidare andra halva.
4. Ok
5. Ok
6. Började bra. Efter att jag lämnade stigen för att ta en snävare väg kom jag ikapp Lasse. Tappade fokus på min egen orientering och skapade en vinkel jag inte hade avsett. Blev förvånad över hör mycket sidotransport vi fick göra på storstigen nedanför branterna. Följde Lasse upp på nästa höjd, men avvek på nytt från stigen för att få kortare väg. Blev förvånad efter sankmarkspasagen när Lasse var före. Ingen vidare avslutning. Lasse bättre en bit före.
7. Lasse började snävare mot fältet. Jag trodde att jag gjorde rätt son rundade sankmarken. Det gjorde jag inte. Följde Lasses rygg i tankar och missade stigförgreningen där jag skulle ha vikt vänster. Fattade det först när det dök upp hus i löpriktningen. Fick fullfölja asfaltsvägvalet. Långsammare än Lasse. Närmade mig i skogen och stämplade precis efter.
8. Började bra, Lasse åt vänster. Men trött i skallen, hade bara fokus på stigen som passerar kontrollen. Såg inte den första på kartan och vek vänster, något förvirrad över kompassriktningen. När jag väl insett mitt misstag var Lasse före och ledde mig till kontrollen.
9. I rygg på Lasse, men en tredje löpare bakom. Efter diket vek Lasse höger för att spara höjd. Jag fortsatte upp på höjden till stora stigen och vidare. Hade inte hundra kol andra halvan, hade jag haft det hade inte tveksamheten infunnit sig. Stora stenen på kartan tyckte jag var en höjdformation som definitivt var värd ett branttecken. Stannade och försökte desperat identifiera det som borde ha varit väldigt tydligt på kartan. Kom fram till att det måste vara stenen ändå, men kände mig knappast tvärsäker. Därav den osäkra avslutningen.
10. Valde att vända upp till stigen trots risken att bomma målet. Oklart om det var snabbaste vägen torts att jag genomförde den bra.