Mila by Night #1 (2017-11-15)

Mila är som jag konstaterar varje år en egen disciplin. Inte så mycket självvald väg och för en gång skull hamnade jag aldrig i läget att jag plötsligt stod ensam i skogen. (Bara två gafflingsvarianter. I minsta laget med hundra anmälda i masstart va?) Hög fart, snudd på överfart i 6 kilometer. Försök till att ha någorlunda kartkontakt. Kämpa för att inte snöret skall gå till dem framför och kanske tjäna några meter här och där på microvägval. Kul!
Hmmm, WInsplits beter sig märkligt. Jocke och jag sprang i stort sett tillsammans hela vägen. Men stämplingarna stämmer inte i standardvyn med hur jag minns vem som var först. Förvisso kan jag minnas fel eller så kan sekundsynkning skilja när det är mer än en enhet vid kontrollen. Det konstiga är att om man kikar på passertider så får man inte samma resultat. Förklara det herr Troeng?
1. Rusning från början förstås. Försökte hålla mig till ett hanterbart tempo men ändå hänga med. Jocke och Gustav nära, Jacob försvann framöver. Fredrik förvånansvärt långt före från sin pole position. Gustav rann iväg i en utförslutning. I kröken upp mot ängarna gick Jocke och jag ikapp och förbi Fredrik. Jag hade bestämt mig för löpvägen efter ängarna. Vänsterkroken kändes enklast. Jocke valde samma och jag försökte att hänga på någorlunda. Sladdade men var ikapp vid boet.
2. Jocke hade samma gaffel. Sladdade igen, men förbi när Jocke tvekade innan stigningen upp mot kontrollen.
3. Hamnade i lite trassel precis när jag skulle ut på stigen och var efter ut på densamma. Tror att jag stämplade efter.
4. Valde rakare väg. Jocke gick höger ut på stigen. Jag stämplade precis före.
5. Tillbaka till boet. Här hade det utkristalliserat sig att jag hände ett litet gäng ungdomar. Framför dem ett par rätt starka gubbar. Jocke mer eller mindre i rygg hela vägen. Tittade inte, men tror att det var han.
6. Tyckte att jag höll någorlunda koll. Jocke bidade sin tid.
7. Någorlunda koll, de framför spred sig en aning på bredden. Häll vänstraste spåret. Gled ändå till höger. Liten bom får man väl kalla det.
8. Höll mig i ledet. På gränsen till min löpförmåga.
9. Borde nog ha gått rakare. Viss spridning. Jag valde att söka stigen till höger. Orkade sedan inte ta eget beslut och vika av i tid mot kontrollen. Säkrare att försöka följa gruppen.
10. I klättringen upp igen gick snöret för ungdomarna framför. Jag orkade inte gå förbi. Hade hyfsade koll, men ingen ork så när ungdomarna stannade till lite förvirrade passade jag på att anda ett par tag. Efter ungdomarna till boet. Jocke fortfarande i rygg.
11. Sprang på. Tappade lite ut på vägen. Valde att gena lite in mot kontrollen och lyckades täppa till.
12. Orkade inte orientera. Hade inte koll. Blev inte så bra då heller. Stigen andra haövan räddade dock upp det något.
13. Sökte vänstra stigen över sankmarken. Lampan framför försvann och plötsligt var jag för första gången först i mitt lilla gäng. Hittade aldrig stigen, trodde att jag var vänster om den. Sprang på kompass hyfsat ändå. Men när jag tog en höjdkurva för mycket på andra sidan passade Jocke och en bunt andra på att gå förbi. Jobbade mig ikapp upp mot kontrollen.
14. Efter stämpling kom både Jacob och Gustav från höger. Orkade inte höja farten. Snart var de ikapp och förbi. Gav vad jag hade och hade kontakt med åtminstone Jocke och Gustav. Inte för att jag hade haft någon chans ändå, men sabbade de små möjligheterna med en usel stämpling. Tog ett par sekunder för mig att pricka hålet. Utmattningssyndrom.
15. Tappade ytterligare några sekunder. Men med tanke på hur långt efter jag hade varit klubbkompisarna på sex kilometer terränglöpning så får man säga att jag klarade mig hyfsat.