Oringen E5 (2017-07-28)

Jaktstartsläget något avslaget för min del. Joakim onåbar efter en imponerande vecka. Lasse på någorlunda behörigt avstånd. Tur det, för kroppen var inte på min sida denna dag. Svårt att springa när systemet är fullt. Förvånande verkar farten relativt sett ändå ha varit hyfsat. Märkligt, så kändes det inte alls i skogen. Men vad hjälper fart när man inte kan orientera? Får ändå vara nöjd. De tre bommarna som utifrån veckans tidigare erfarenheter kunde blivit katastrofala stannade vid irriterande. Har jag ändå lyckats lära mig något?
1. Valde att springa upp till masten för att det kändes kassaskåpssäkert. Hade det kanske varit också om jag inte släppt kompassen och rusat till första bästa sten. Att inleda med två minuters bom var ingen höjdare.
2. Skärpte till mig. Helt ok.
3. Försiktig, helt ok
4. En fullkomlig bedrövlig insats. Ingen plan. Såg inget enkelt att hänga upp det hela på. Klarade inte att hålla riktningen, lyckades inte identifiera sankmarken som jag verkar ha sprungit igenom och när jag kom till en kontroll vid en liten höjd lyckades jag inte heller läsa in mig trots hjälpkurvan runt om. Missade den första stora stenen. Men, såg att det öppnade upp sig föröver och identifierade dessutom den andra storstenen. Fattade alltså tämligen omgående var jag var. Blev därför inte mer än två minuter.
5. Utgångsriktningen inte lysande, men därefter ganska bra. Inte perfekt på något sätt, men godkänt.
6. Otroligt slarvigt att inte lyckas ta kontrollen direkt. En minut.
7. Ok
8. Funderade att gå på linjen. Antog att det skulle finnas spår genom det gröna. Men bestämde mig för att det är roligare att inte förutsätta sådant utan att mer orientera på riktigt. Rundade höger med några meter på stig. Rätt bra.
9. Ingen imponerande fart precis, trots att toaletten hägrade. Eller snarare precis därför.