Oringen E1 (2016-07-24)

Boende i lägenhet inom hörhåll från speakern. Kanonförutsättningar på alla sätt! Men den långsiktiga planen att komma till Sälen i topptrim med ett saftigt orienteringssjälvförtroende kom naturligtvis på skam. Visserligen har en fullkomligt katastrofal orienteringsvår endast naggat det märkligt uppblåsta självförtroende lite i kanten, men toppformen är rätt långt bort. Lite halsont efter mastloppet utvecklade sig till tio dagars hosta och snörvel. Det hela blev en kamp mot tiden för att överhuvudtaget kunna starta. Kan inte helt och hållet hävda att jag vann kampen, men start blev det i alla fall.
1. Försökte springa lite upp till startpunkten. Det gick inte, kroppen sa ifrån rätt tydligt. Jag fick ge upp och gå inte bara till startpunkten utan hela första kontrollen. Tyckte att jag höll rätt bra koll på sänkorna, men höll ändå på att komma lite fel.
2. Efter att ha tagit ut kursen så började jag lunka på i ett makligt tempo. Hade koll vid sankmarken och gölarna och stigarna. Men sedan blev jag lite trött och började gå. Inte bra, hjärnan vandrade iväg och jag hade tappat kollen när jag nådde stigen. Tog några minuter innan jag promenerandes tog mig rätt.
3. Ok
4. Började i bra riktning, men sedan såg jag vätskekontrollen. Antog att den var korrekt utsatt på kartan och vek av lite. Gick i verkligheten norr om den utan att dricka, så jag vill hävda att vätskan lurigt va placerad på fel plats. Men tack vare höjden med gölen innan kontrollen kunde jag komma rätt.
5. Inga problem, tyckte att skärmen kom lite för tidigt, men det var rätt.
6. Hade en tanke att söka stigen, men den gula sänkan var minst lika bra. Noggrann vid stigkröken för att ensa min felaktiga inre kompass, med min magnetiska. Hade jag inte varit på kartpromenad utan sprungit som vanligt hade det i stället lätt kunna bli en saftig bom.
7. Lite slarvig med riktningen. När jag kom till en rätt tydlig ravin, insåg jag att det måste vara den med surdraget så jag kunde vika höger och stämpla.
8. En grånad gentleman frågade var vi var. När man inte rör sig så fort blir man fritt villebråd för sådana attacker. Jag visade på min karta, men då vek han upp hela sin egen 1:7500 utan att koll på vilken kvadrant som var av intresse. Inte hade vi samma startpunkt heller. Det tog 50 sekunder innan jag kom loss. Smått irriterad hade jag ingen riktig koll på utgången, vilket kanske kostade lite ytterligare tid. Läste in skidliften för att korrigera riktningen. Jag var klart osäker på hur höjdkurvorna skulle nycklas ut på slutet, men jag tog det utan stress lugnt och fick till det. Det har sina fördelar att lunka runt utan sense of urgency.
9. Trivial.
10. Följde vägen och vek av vid stenen.
11. Trivial.
12. Dagens högsta hastighet, men en tämligen blygsam sådan.
Oerhört förvånad över tiden i mål. Om någon hade bett mig gissa hade jag utifrån lunk och en del gång dragit till med strax över timmen. Orienteringsmässigt var det inte heller klockrent. Men att undvika katastrofala bommar betalar sig fint.